Ha- begär

Ok, den här vill jag ha kanske mest i hela världen. Åh, vad jag vill ha den..

Mystic 8 ball.

Att fynda

Alltså jag bara fullkomligt älskar second hand. Det finns inte bättre! Inte bara det att kläderna/sakerna man köper är speciella, att man är själv om dem. De har dessutom en slags känsla över sig. En historia. För att inte tala om att det är billigt! På grund av diverse olika dåliga anledningar har jag inte hunnit hitta mig någon favvobutik i Göteborg än. Det är tråkigt. Varit in på någon sådan där fusk-secondhand med ihopplockade kläder men nej. Det är inte att fynda. Inte för mig. Jag vill springa in på en affär där 95 procent av sakerna är fula och sedan köpa 5 av procenten! Jag vill inte hitta något som är bara fint. Jag vill göra fint själv. Matcha fint. Fixa fint.

För att tala om platsen att handla på så finns det inget ställe hittills som slår Kupan i Piteå. Visst. Inte alltid världens bästa utbud på saker, men det man hittar är billigt som fan. Sprang in där en sväng idag och kom ut med 4 sjalar, 2 väskor och ett bälte. Det kostade 75 kronor sammanlagt. Man kan inte bli annat än nöjd och överlycklig. Faktiskt. Ahh.. Me love second hand..

Jag har faktiskt två saker att tillägga

1. Jag skrev tidigare (dvs för flera månader sedan) att "det finns omtentor, men det finns inga omfester!" Hade så smått tänkt fixa den saker lite till hälften. Vi har därför styrt en hejdundrandes omtentfest i januari! Najs.
2. Inlägget alldeles innan det utlovade jag en kaka. Nu är jag besviken. Jag vill faktiskt inte ge en kaka till SGS inbetalnings-shit så nu får ni banne mig ta och skicka mig brev!

Jaha, då var vi där igen

Visst är det typiskt? Så fort man har något som man verkligen måste göra, då hamnar man här. Alla andra gånger har man alltid "för lite tid" för att uppdatera omvärlden om sina förehavanden. Konstigt.

Hursomhelst så har det faktiskt gått en termin nu. Helt fucking sjukt alltså, tiden har gått så snabbt att det inte är klokt! Var det inte nyss jag irrade runt på Götaplatsen? Första föreläsningarna, och nollning! Nollning. Ja, helt sjukt roligt har jag haft det och alldeles på tok för lite tid.
Ah! Gått från nolla till random till asp till Snok. Detta året kommer bli sjukt roligt, så är det bara. Ju mindre tid man har, desto bättre, right?! No time to think.

Morgondagens tenta avslutas med öl, lunch med Jo på stan, flygbuss, fyfan till sthlm. Hopp in i nästa plan och sedan på Kallax. Sorry, Luleå Airport nuförtiden, visst var det så?

Nä, nu ska jag leta reda på var man egentligen slänger sopor på det här stället, sen är det nog dags att undersöka om väskan går igen eller ej.

En synnerligen god jul tillönskar jag er!
Tjing tjong

Apostlahästarna i hårdträning

Har som hunnit bli skapligt less på min förkylning vid det här laget, det måste jag säga. Den har blivit mycket bättre, men det är fortfarande långt kvar till något slags normaltillstånd. Hursomhelst bestämde jag mig idag för att det banne mig fick vara nog med sjukdom. Jag håller på att avlida av orörlighet! Har smugit fram min hantlar lite då och då, men det tillfredställer som inte mina behov har jag märkt, jag vill bli trött i hela kroppen, så idag susade jag ut på gatan! I ungefär 15 meter var jag i himmelriket, satan vad det är skönt att springa!, sen gjorde min kondition sig påmind och jag sjönk ihop som en säck. Två månader utan ens en meter i löparskor, det märks kan jag säga. Jaja, det blev en 20 minuters springtur (med tunga steg) i alla fall och det var skönt som satan. Ska bara vänja diverse hälsenor, fötter, vader och knän vid asfalten så ska det nog gå bättre vid senare tillfällen också. Mmm, detta kommer att kännas imorgon..

Siija dudes

Lagen om all jävlighet

Ja, så sitter man där på spårvagnen på väg till HB 1-4 för att skriva tenta. Skitnöjd med att för första gången denna termin faktiskt vara i tid, inte likt mig alls. Plötsligt hörs chaufförens röst från högtalarna men jag uppfattar inte ett ord för jag har Lars Winnerbäck dansande i mina öron. Lägger ingen vikt vid det, är fortfarande så sjukt nöjd över min tidighet; vara på skolan 0800 när inte tentan börjar förrän 0830, seriöst or what? ..
Så stannar vi plötsligt och alla kliver av, jag fattar såklart ingenting men hänger på de andra. Väl ute märker att jag hamnat på centralstationen?! 10 an har väl aldrig stannat på centralstationen? På en sekund är alla mina medpassagerare borta, och jag står kvar och ser allmänt förvirrad ut. Ringer till min personliga tidtabell (Julioooo my friend) som säger åt mig att hoppa på spårvagn nummer 7 som just råkar åka förbi, "tur i oturen!" tänker jag och hoppar på den, skitnöjd med att jag faktiskt ändå kommer att ta mig fram till Chalmers i tid. Lyckan håller i sig en sisådär 30 sekunder, sen inser jag att jag tagit den jävla vagnen åt fel håll! (här ska tilläggas att man normalt sett i hela Göteborg ser nästa hållplats var man än är, detta gäller inte 7an. Åker man åt fel håll med 7an från centralstationen hamnar man på Gamlestadstorget. Gamlestadstorget ligger i tjottahejti = långt borta.)
Så, jag ringer min tidtabell igen, som får sig ett ordentligt skratt på min bekostnad, och får veta vilken spårvagn jag ska ta tillbaka till skolan. 4 minuters väntan och 15 minuter spårvagn senare landar jag på Chalmers. 50 minuters spårvagnsfärd är ju alltid trevligt sådär på morgonkvisten..

Kan ju tillägga att tentaskrivandet gick ungefär lika bra som min spårvagnsfärd, så nu vet ni det också.

Ett lite för ärligt inlägg

Men titta, jag är igång igen! Får se hur länge det håller i sig denna gång..

Imorgon har jag tenta, det är roligt. Faktiskt. På nåt skumt sätt ser jag fram emot det, skumt främst utav den anledningen att min anledning inte är att det ska bli skönt att det äntligen är över utan helt enkelt för att jag längtar till att äta den påse med nöt- och russingblandning jag köpt enkom för imorgon. Ja, och så faktiskt för att jag har något kromosomfel någonstans som gör att jag tycker det är rätt kul att skriva tenta. Hm, kanske ska stryka det där sista, känner att jag riskerar min nyvunna bekantskapskrets om jag fortsätter komma med sådana kommentarer? Ähhh, fuck them!
- Jag erkänner! Jag gillar att tentaplugga!

Ehm, however. Laddningen inför imorgon bestod av ett biobesök med halvkass jagvetprecishurdenhärfilmenslutarochdetärlyckligt-film samt ett kafébesök. Känns bra faktiskt, har inte tänkt på vad som komma skall på en massa timmar nu. I och för sig känner jag hur min inre stress förökar sig i bakterietakt för tillfället, men det ordnar sig. Som en (tyvärr för mig okänd) klasskamrat kläckte ur sig första dagen i skolan:
"Det finns omtentor, men det finns inga omfester!"
Jag avslutar med den strålande kommentaren och börjar ladda inför lördagens tentafest istället!

Tjing tjong

Ungefär precis allt som hänt

Den 19e augusti 2007 , då skrev jag senast något på det här stället. Nej Stina, det är faktiskt rent dåligt! Det är med andra ord mer än två månader sedan jag uppdaterade resten av världen om vad som hänt i mitt liv och ändå har det hänt så mycket mer än någonsin tidigare på så kort tid. (Nu ljög jag, men det lät så dåligt att dra till med en "nästan någonsin tidigare" eller "7e mest händelserika tiden i mitt liv!". Ni fattar, ni förlåter mig, vi går vidare..)
Hursomhelst. Kanske just för att jag haft så mycket att göra som jag inte uppdaterat här? Kanske har hänt så mycket att jag inte kunnat välja vad jag ska pränta ner? Kanske har hänt så små och meningslösa saker att jag inte vågat skriva om dem för då skulle ni få för er att jag är skittrist? Nä, jag vet inte faktiskt. Har nog mest saknat inspiration.

Nu ska jag berätta lite vad som hänt sedan sist, bara för att det är så man ska göra när man åter träffar på en gammal vän man inte sett på 2 månader. Man uppdaterar helt enkelt!
Så. 9 veckor alltså.
Vecka 1-5 var det nollning. Varje dag nollning, varje kväll nollning. Chalmers hela dagen och hela natten lång. Jag har hunnit missa spårvagnar och hunnit hoppa på fel spårvagnar och hunnit åka med fel spårvagnar genom okända marker i sisådär en kvart innan jag insett att jag är fel . Jag har hunnit ta taxi tillbaka från de okända markerna.
Jag har hunnit skaffa mig massor med fina vänner, ännu fler klasskamrater än vänner faktiskt också. Jag har hajkat och gasquat, druckit öl och druckit mer öl. Jag har klätt ut mig till Somaliens flaggstång, blondin (ja, jag är blond) 80-talspowerpuffpingla, raggare och något i stil med en chalmerist. Sen har jag gjort matte och tittat på byggnader, diskuterat byggnader. Insett de enorma likheter som finns mellan psykiatriska kliniker och chalmers (skrämmande?!). Och såsådär cirkaungefär en miljard andra saker.
Efter vecka 5 ska jag nog inte uttala mig riktigt om vad som hände under de två veckor som följde, för det har jag faktiskt inte den blekaste om? Gick omkring i en dimma där på skolan och ute bland allmänheten. Totalt oförmögen att svara på tilltal och att göra annat än gå fel och ha fel. (Till er som känner mig; alla kommentarer i stil med "som vanligt då?" kan vi skita i va? För de som inte känner mig kan vi väl låtsas att jag är duktig egentligen? .. Schysst!)
Vecka 8 och fram till nu har väl mest handlat om att ta igen sig efter den där dimman. Uppdatera sig om vad som händer i världen och bland vänner och familj. Börjat studera så smått också då både inlämning och tenta närmar sig fort, fortare, fortast.

Yepp. Så sammanfattningsvis - nu är jag Göteborgare. Jag ska bara hitta någonstans att bo också och kanske något i stil med ett lokalsinne. Känner att det skulle kunna komma väl till hands på det här stället. Nu ska jag återgå till mina matteböcker! Tjing tjong

Ps. Den första som skickar mig ett äkta brev när jag fått min egen stans att bo ska få en kaka. Jag lovar att den personen får en kaka. Den får kakan så fort den kommer och hälsar på mig och mitt egna lilla hem för första gången.

Göteborgs kulturkalas och en gratiskonsert med Anna Ternheim

Kvällen slutade ju faktiskt inte efter förra inlägget, det blev faktiskt bättre sen. Jag har ju så vackert lyckats landa i Göteborg mitt under Göteborgs kulturkalas och som jag berättade tidigare så lyckades jag ju komma hit samma dag som Anna Ternheim spelade!

Lyckades efter lite övertalning få med pappa in till stan för en gratiskonsert. Tyckte det var på tiden då han aldrig hört talas om Anna Ternheim förut. Det visade sig dock att han kände igen några av hennes låtar i alla fall. Inte illa för att vara min far måste jag säga!


Anna Ternheim, aka skriet


Anna in action.


Publiken var mer färgglada! Jag delade plats framför scen med rätt många andra, så många att jag faktiskt inte tog mig längre fram vilket i sin tur resulterade i mindre närbilder än vad jag hade önskat. Synd.



Hursomhelst, en väldigt lyckad kväll! Om ni vill se fler bilder så går de att finna här.

En händelserik middag

Hade en rätt spännande gårdag måste jag säga, i alla fall den senare delen av kvällen.

Jag och min käre far bestämde oss för att äta på en liten restaurang/krog i närheten av hotellet vi bodde på. Såg rätt lugnt och skönt ut, men ack vad skenet kan bedra! Tog inte lång stund innan vi avbröts i våra diskussioner (om bland annat mina tankar om sannolikhet i förra inlägget) av att en väldigt påverkad, av vad vill jag nog inte veta, man/kvinna kom in och började ställa till med besvär. (Anledningen till att jag säger man/kvinna är att man faktiskt inte kunde avgöra. Helt klart en man om det inte varit för benen och rumpan och något som såg ut att vara misstänksamt likt ett par kvinnobröst?) Personen i fråga försökte sig hursomhelst in på damtoaletten, men det blev för mycket för ägaren (som uppenbarligen satte sin chansning på att det var en man han hade att göra med) som sa åt honom/henne att lämna lokalen. Det blev ett jädra liv där bland annat en äldre herre blev inknuffad i ett av borden som välte och spridde saker över hela golvet. Bråket fortsatte när personen väl kommit ut där han/hon möttes av sina vänner, även de ordentligt påverkade, som hytte med nävarna.

Ja, där trodde man ju att man fått se sin beskärda del av action på lördagskvällen, men icket. Sisådär en halvtimme senare stövlar en kille in, lutar sig mot bardisken och säger åt personalen att ringa polis och ambulans. Två minuter senare glider han graciöst längs disken och landar med en duns på golvet där han slocknar. Två killar får hjälpa till att försöka få upp honom på en stol, men han har ingen kontroll what so ever över sin kropp (creepy!) så han ramlar rätt fort ner på golvet igen. Under de få sekunder han befinner sig vid medvetande säger han, än en gång, åt personalen att ringa ambulans, så några minuter senare har vi alltså två ambulanskillar, två läkare och fyra poliser inne på den lilla restaurangen. Utanför väntar två ambulanser, fler poliser och ambulanspersonal. Spännande va? Lite too mucho för oss, men vi får hålla tummarna för att det gick bra för killen i alla fall..

Sveriges framsida, eller hur var det nu?

Jag kom på en massa smarta saker idag på flygplanet, men nu har jag såklart glömt bort allihop. Typiskt. Eller kanske inte så typiskt ändå, då det är stor chans att de där "smarta sakerna" är lika smarta som när man har drömt något smart ni vet, och när man kommer på vad det är så är det i själva verket mest bara dumt? Fast sånt kanske bara händer mig..

En sak som jag insåg under resan var i alla fall hur mycket jag gillar turbulens, det är som så härligt sövande på något sätt. Ingenting jag önskar ändå, då jag vet hur jobbigt det kan vara för den som är flygrädd. Jag har aldrig varit rädd för att flyga vilket jag är rätt nöjd över, med tanke på att jag tycker faskligt mycket om att resa och tåg går alldeles för sakta. Hursomhelst. Största anledningen till min icke-flygrädsla är nog att jag insett att det inte spelar någon roll, för om man störtar så dör man ju ändå. Varför oroa sig? Åker man med en galen mänska i en bil däremot.Det finns ju alltid en chans att man överlever en krock med ordentliga skador för livet (bummer), men kör man flygplanet i en bergvägg är man fan körd, alltså ingen idé att oroa sig. Logik någon?

Tyvärr insåg jag någonstans på vägen att denna tanke faktiskt säger emot min andra övertygelse i livet - Att sannolikheter inte existerar.
Eller visst, det gör de väl, men det är ändå bara skitsnack. Jag ser det såhär; det finns två möjliga scenarion, antingen störtar vi eller så gör vi det inte. Flygplan störtar inte särskilt ofta, men möjligheten finns att vi faktiskt skulle göra det. Det är absolut inte större chans att det där planet i holabandola skulle störta än att mitt skulle göra det, ändå skedde det. Nu pratar vi om slumpen. Bl, bla, bla och allt detta ordbajs har lett mig till slutsatsen att det alltid är 50% chans att något ska hända. Eller inte hända. Där ser ni! Två alternativ. Spelar ingen roll att sannolikheten säger att det är en chans på miljarden, hur vet jag att jag inte sitter i det där miljardonde planet?! 50% chans (risk?) att mitt plan störtar, och det har inte hänt än.

Jag ser mig själv som jävligt lyckligt lottad.

---
Nog om detta. Jag har faktiskt flyttat till Göteborg idag, kan ju vara värt att nämna. Eller tja, flyttat och flyttat, bor på hotell inatt och imorgon ska jag flytta hem till Peters mammas moster men förhoppningsvis får jag en egen bostad snart. Vill inte tära på Anna-greta och Ingemar längre än jag måste. Hursomhelst var planen att återuppta mina studier här. Har gått ifrån ekonomiplanerna och bestämt mig för att läsa Väg- och vatten, det blir nog bra. Jag är ju nörd. :)

Nej, nu ska jag och pappsen ta oss ut och käka någonstans, sedan in till stan och Göteborgs Kulturkalas. Anna Ternheim 22:45, sounds like a plan!

Att förstå konsekvenserna av sitt handlande

Läste just i Piteå-tidningen om Roger Pontare som, efter att ha kört bil med en alkoholhalt på 0.6 promille i blodet, fått körkortet indraget i åtta månader. Pontare vädjar nu till länsrätten om ett förkortat straff då ett förlorat körkort är ett hot mot hans karriär som artist. Hans argument ligger i att han nu måste anlita chaufför på sina turnéresor, som kan vara upp till 100 dagar per år, och att detta kostar en massa extra pengar för honom.

Vad ska man säga? Stackars, stackars Roger Pontare. Du kanske skulle ha tänkt på de extra utgifterna innan du satte dig framför ratten den dagen? Var glad att det inte sprang ett barn framför bilen, då hade du haft betydligt värre bekymmer än en liten extra utgift.
Snälla människa, snälla människor
- TÄNK EFTER

Min packning

Har de senaste dagarna börjat samla ihop lite av de grejer jag ska ha med mig när jag flyttar och jag börjar inse att det är lättare sagt än gjort. Tog alldeles nyss tag i mina skor och insåg att jag har 13 par som känns väldigt aktuella, av dem är 8 par införskaffade i sommar. Bävar lite för att gå igenom mina väskor då jag inser att jag börjar få lite platsbrist. Har redan insett att jag behöver minst fyra jackor med mig och jag känner att min snart inköpta resväska ökar i storlek för varje minut som går. 80 liter kommer knappast ta in alla mina grejer så pappa, du kan nog glömma att det blir en 55 liters väska.

Update: Fan också. Glömde räkna skorna som stod framme i hallen. 15 par skor. 10 par införskaffade i sommar.
Update2: 5 väskor får följa med. 6 jackor so far och så allvarliga funderingar på ett 16e par skor. Kommer jag behöva dem?

Samvete

Jag tänkte på många saker igår.
Som jag sa i det förra inlägget så såg jag ett avsnitt av Bones igår, där en av huvudpersonerna plötsligt säger:
"Han är ett monster! Han har inget samvete, han är helt sjuk!" och jag började genast fundera.

Har på senaste tiden tänkt en del på det här med samvete då jag märkt att alla tycks känna olika mycket. Vissa människor kan inte alls ljuga och mår dåligt när de vet att de överhuvudtaget tänkt något elakt. Andra kan ljuga, såra och förstöra utan att känna det minsta ånger. Nu är ju inte allting såhär svart eller vitt, det finns ju en stor gråskala där i mitten också, men vad jag vill få fram är att alla känner så sjukt olika inför samma handlingar. Så är man då en bättre person bara för att man har mer samvete? Jag tror inte det, då det faktiskt inte är något som man kan styra själv. Den med mycket samvete har ju på något sätt ett lättare liv då denne vet precis när den har handlat fel. Svårare är det för dem människa som inte känner någon ånger eller tänker på människor den skadat, dessa människor har det betydligt svårare, de måste hela tiden tänka efter.
- Eller nä, nu tar jag tillbaka. Det är faktiskt alla människors skyldighet att tänka efter innan de handlar, att tänka efter när de gjort fel. För man vet när man gjort någon annan illa och då är det ens skyldighet att ställa saker och ting tillrätta igen. Åtminstone göra sitt bästa. Det spelar ingen roll om man har mycket samvete eller inget alls, vad som betyder något i slutändan är om man är en bra eller en dålig människa. Om man är beredd att säga förlåt och ångra sig, att lägga en tanke på andra människor istället för sig själv.

Lagen om all jävlighet

Världen har en förmåga att jävlas med en ibland. Ett exempel på detta, som faktiskt slog mig igår, är när man ska sätta sig och slötitta på någon tv-serie. Jag satte mig i soffan och hamnade framför Bones, en serie som jag sett max 2 gånger innan. Sitter där en kvart och tycker som att jag känner igen handlingen lite innan jag inser att det här avsnittet har jag ju sett tidigare! Detta händer alltså varenda gång jag ska sätta mig och slötitta på något. Frågan är ju hur jag egentligen lyckas? Jag menar, hur stor är chansen att två repriser på samma gamla avsnitt visas de två gånger jag faktiskt sätter mig ner och tittar på serien? Precis samma sak har hänt med Cold case och ja-vad-det-nu-var-mer.

Min fråga är alltså; Händer detta bara mig eller är det lika jävligt för alla där ute?

Den som väntar på nåt gott..

Så var vi där igen. På samma ställe som när man var liten och just hade fått en ny legoborg - full av förväntan, längtandes till den var färdig för oj vad mycket roligt man skulle kunna leka med den då! Själva byggandet var början på det roliga, visst, det insåg man faktiskt redan då. Jättejätteroligt var det till och med, men visst togs som udden av då man mest ville få det överstökat så man fick leka!

.. Och nu är jag som sagt där igen. Åter på samma ställe. Har tagit över pappas "gamla" dator tills jag funderat ut vilken dator jag egentligen vill ha. Eftersom jag fullkomligt avskyr skit på datorer så började jag såklart med att formatera om apparaten. Sen började jag installera. Och uppdatera. Och installera lite till. Och perfektionera. Och uppdatera ännu lite till. Och lösa alla små delikata problem som uppstått på vägen! Satan vad det var roligt, att titta och vänta och fixa och pilla, och satan vad jag bara ville ha det färdigt så att jag kunde ha min alldeles egna rena fina dator.

Ja, så äntligen tog uppdateringarna slut. Alla installationerna klara, det mesta pillandet bortgjort och vad är det tänkt att jag ska göra nu?

Tråkigt.

The Break-up

Igår såg jag och Cissi The break-up. Vi förväntade oss en sån där rolig romantisk komedi som det utlovades på baksidan men jag kan inte riktigt säga att det var det vi fick.
Filmen var stundtals rätt seg, i alla fall då vi räknade med en komedi med lite fart i, men vi förundrades gång på gång hur äkta den var. Det var inga sådana vanliga filmdialoger, bråken var på riktigt. Diskussionerna var riktiga diskussionerna. Känslorna var riktiga känslor.
Visst, filmen fick bara 5,9 på IMDB och det kan jag väl hålla med om. Själva filmen var väl inget underverk, men jag gillade definitivt sättet de hade skildrat relationen.

Att vi sedan delade på en Dublin Mudslide gjorde ju inte saken sämre..

Flugan

Inatt.
Låg i sängen, läste en bok. Så kom det en fluga. Inte en sådan där vanlig fluga, utan den lite mindre sorten. Den som alltid brukar vara snabb som attan, men denna fluga var inte snabb. Den satte sig på min bok, på min arm, på min säng, och jag kunde nästan ta på den innan den flög iväg.

Jag har alltid haft svårt att döda bara sådär, dock inte flugor för de har jag i vanliga fall varit alldeles för långsam för. Jag har vetat om att jag ändå inte hinner, så det har inte varit någon idé att oroa sig. Försökte faktiskt slå bort den här flugan försiktigt några gånger, men den kom tillbaka hela tiden, surrade i mitt öra. Nej, det är ingen ursäkt men det är en liten förklaring.
Jag tog faktiskt en bit papper och tänkte nu fixar jag den här, men någonstans hoppades jag nog faktiskt att den skulle flyga undan.

Det gjorde den inte.

Fångade flugan i pappret, lite för hårdhänt och den knakade tysttyst mellan mina fingrar. Jag började må illa, tappade pappret med flugan som i samma veva öppnades och visade blod och döda flugrester.. Jag klarar det seriöst inte! Låg och skakade och tittade på mina händer länge efteråt.
- Vem är jag att bestämma vad som ska dö och vad som ska leva?

På något sjukt sätt hade det känts bättre om flugan faktiskt varit snabb, om den varit som en vanlig fluga. Nu känner jag mig bara dålig.. Som dödat något försvarslöst och intet ont anande. Även denna tanke gör mig illa, det ska inte spela någon roll! Nä, nu är jag en dålig människa.

Trio med Lax

Igår var jag på konsert. En av de bästa konserterna jag varit på faktiskt, men vad annat kan man tänka sig då det var Trio med lax som spelade. Deras första konsert någonsin var så sjukt bra att jag nästan avlider, kunde inte slappna av i käkarna efteråt, hela mitt ansikte hade liksom fastnat i ett enda stort leende. De är bara så duktiga! Fullkomligt seriös musik med "oseriösa" texter, som faktiskt ändå alltid har en massa tänkvärdhet i dem också.
De här killarna kan alltså skriva en låt på två minuter och har som mål att en låt inte får ta mer än en kväll att komma på och spela in. En låt i varje genre och hundra procent musikglädje.

Visst, nog finns det säkert flera miljoner människor därute som kan sjunga fint och plinka vackert på sina instrument, men det är när man lyssnar på Trio med lax som man förstår att det är skillnad på att spela och att spela. De har verkligen skitkul och det hörs!

SATAN vad ni är bra alltså!!

---
Här kommer ett smakprov på några av de lite mer lättillgängliga låtarna som spelade under gårdagens konsert:

• Vill du bli min pastor

• I min gröna ungdom

• Lilla vän

mina tankar på senaste

Vet inte vad jag ska säga egentligen. Har ingenting att göra och ingenting jag vill göra för tillfället. Mina böcker är slut och min ork också.

Den senaste veckan har varit konstig. Helt sjukt konstig, men nu är jag bara helt.. numb. Känner en fruktansvärt ilska och sorg, men framför allt besvikelse. Samtidigt känner jag ingenting alls. Kan inte ens relatera till det som hänt, det känns som så långt borta. Allt är plötsligt flera mil bort. Fascinerande hur man kan känna såhär absolut ingenting för något. Jag menar, visst slår den över mig, besvikelsen, men jag kan ändå sitta upp och ner och diskutera allt som hänt. Just nu delar jag även mig själv..
Mamma tittar på mig flera gånger om dagen och verkar förundras, gång på gång, över hur "stark" jag är som hon uttrycker det för att jag kan finna förståelse i andra människors beteende istället för ilska och gråt över min egen situation. Jag vet inte, jag ställer mig bara utanför. Objektivt tittar in men med den vetskapen jag har om vad som hänt i våra liv tidigare. Alla känslor bara rinner av mig. Jag tror det är mitt sätt att gå vidare.
Visst är jag ledsen, och jag kommer aldrig att förlåta det som gjorts mot mig, det får jag bara inte göra, men det är mot min natur att misstro andra människor. Att inte lita på andra och att inte kunna förlåta. Just nu är jag sjukt sårad, men det hjälper inte mig att förstöra någon annans liv. Tvärtom. Blir inte världen bättre om man hjälper varandra att ta sig vidare? Jag vill inte ljuga och jag kommer alltid försöka förstå varför människor gör som de gör, vare sig det är en god eller ond handling. Gör jag inte det skulle jag aldrig kunna leva, för jag lever mitt liv genom övertygelsen att människor faktiskt inte gör dumma saker med mening och att alla faktiskt känner ånger när de gjort något fel.
Det har på senaste tid visat sig att detta inte stämmer in på alla människor, men man måste ju fortsätta hoppas, visst?

Just nu känner jag en enorm misstro för så mycket i mitt liv, men jag låter mig gärna övertygas om att jag har fel. Det kommer att ta tid, men jag hoppas att ni kan övertyga mig ändå, att folk går att lita på och att godhet faktiskt räcker längst. Att människor gör vad de faktiskt vet är rätt sak att göra vare sig de vinner eller förlorar på det. Att vi alla vågar stampa ner foten och bryta upp från våra dåliga vanor för att starta upp något nytt, något bra. Något som faktiskt kan ge oss tillbaka det liv vi tappat på vägen.

Snälla övertyga mig.

Dagens citat

Sagt av min mor idag efter en lång diskussion om för lite sömn:

"Jaa, jo, man blir ju trött när man inte har ätit.."

Vilket inte är sådär jättekul om man inte vet att det hon egentligen tänkt säga var:

"Jaa, jo, man mår ju illa om man inte har sovit.."

Ja, vad ska man säga? Sådan mor, sådan dotter. Sådana döttrar. Sådan far? Herregud, smittar förvirring?!

Always look on the bright side of life!

Fick ett samtal från Åströms Ur & Optik idag angående mina två klockor som lämnats in för reparation. De berättade att det behövdes delar till min "vanliga" klocka vilka skulle kosta omkring 300 kr vilket det i och för sig är värt, men ändå svidande i pengapungen. Vad gäller klockan jag fick från Ingrid kunde de inte göra annat än att rengöra den, vilket i sin tur skulle kosta omkring 700 kr. Kan tyvärr inte säga att det är värt det, jag får helt enkelt bara lära mig precis hur mycket för fort den går och börja gå efter det istället. Lite charm i det också kanske? Klockan är ju faktiskt alldeles för fin för att jag ska lägga undan den för en sådan liten petitess som att den går för fort, sådeså.
Bättre för fort än sakta för övrigt, nu kanske jag börjar komma lite mer ordentligt i tid till saker och ting i framtiden!

Tydligen inte så långt borta ändå

Idag kom mitt paket ändå! Tre dagar tidigare än förväntat till råga på allt, älskar ni inte när det blir så? Nästa paket låter dock vänta på sig, fastän det var beställt redan innan det här.

- - - -
Kan inte precis säga att detta är en helg jag ser fram emot. Hela helgen blir förstörd när man ska jobba natt, men jag ska inte klaga. Bara fyra arbetsdagar kvar nu! Eller jag ska väl inte klaga på att jobba överhuvudtaget, jag gillar att jobba egentligen bara inte knäppa tider. Inga 12h helgpass, nattpass eller helger. Lagom tidiga morgnar, lagom långa dagar ska det vara. Jag ska kämpa för att införa 6h arbetsdagar, förstå så skönt!

Ja, det är såhär man vet att man bor för långt borta...

.. Alldeles för långt borta.

Från allt.

Min "nya" klocka

Jag berättade ju tidigare om några saker jag fått av Peters mamma och nu tänkte jag att det var dags att lägga upp lite bilder. Tyvärr har jag bara kort på en av sakerna hittills, men det är främst två av dem jag är förälskad i och den andra hamnade tyvärr på reparation direkt. Båda dessa saker är passande nog klockor, då den jag normalt sett vandrar omkring med gått sönder.

Som tjej är det här med fina klockor rätt svårt tycker jag. Är man kille finns det en massa olika modeller och märken, fördel är ju att herrklockor oftast är rätt mycket större än en damklocka och därför syns på ett annat sätt samt att större detaljer gör sig bättre på en stor klocka.
Visst, det finns många märken och modeller bland damklockorna också men face it, utbuden fina klockar är rätt begränsat för oss "damer". I alla fall om man är ute efter något mer än bara "fint". Jag vill ha mer personlighet, mer detaljer! Förmodligen därför jag tycker så mycket om de klockor jag fick av Ingrid, några år på nacken brukar göra att saker känns mer speciella och hennes är inte direkt nya.Den ena av klockorna var en av Ingrids konfirmationspresenter,den är dock på service nu då den gick för fort. Alldeles för fort. Typ fem minuter i timman eller så, vilken i och för sig inte hindrade mig att ha på mig den de första dagarna ändå, innan jag fick den inlämnad. Den satt hursomhelst som ett smäck, precis exakt vad jag letat efter!

Den andra kan ni få se bild på till och med:


Helt, helt perfekt!! Som ni kanske ser är det en sådan man hänger runt halsen med alldeles perfekt mycket detaljer. ME love! Det bästa är att jag har letat efter precis en sådan här klocka rätt länge nu. Sjukt, sjukt nöjd. Den tickar så fint också! Har fler bilder om någon är intresserad.

Samiras westernfest

Ja, det blev ju faktiskt lördag till slut. Några ångestfyllda dagar/timmar och jag fick ihop mig något westernaktigt också. Kan inte precis säga att jag är nöjd med min klädnad, men det var något i alla fall och jobbade hårt för att lyckas, det gjorde jag minsann! Inga pistoler blev det då de fräna pickadollerna på Barnens hus var för dyra och de billiga för mesiga för min smak. Skippade till och med hatten, då denna inte var så western som jag hade velat, och satte mitt enda accessoar-hopp till ett lasso - som jag lyckades glömma mitt i all stress. Så kan det gå. Klädsökandet gick helt tydligt bättre för vissa än för andra, vilket jag tänkte sammanställa i en liten tävling:

Bästa utklädnad/idé: Hanna Johansson - Kaktus


Bästa cowboy: Emilia Lindberg (knallpulverpistoler - behöver jag säga mer?!)


Bästa salongshora: Frida Johansson - Men Cissi kan få dela platsen också, hothothot!


Bästa "drömmande blick mot öst": Peter Lundgren - Vad ska jag säga, du fick till den.


Bästa kommentar:
X - Men Hanna, sticker inte taggarna ner i huvudet på dig?
Hanna - Nä, jag har kvar löven!

Ja, det finns en del fler bilder från kvällen men jag varnar er, de är inte alla taget i nyktert tillstånd vilket syns titt som tätt. Peter har en del han också såklart där går att kika om ni är intresserade!

På tal om..

.. När jag ändå var inne på att återupptäcka och hitta (i förra inlägget) så kom jag på att jag kanske ska tillägga en väldigt oväntad men ändock så förväntad sak. Har letat min bikiniunderdel sedan början av sommaren nu, kanske längre? Sedan i våras någon gång har den nog varit borta nu när jag tänker på det. Så idag, när mina föräldrar kom hem från Uppsala och Lisalus nya lägenhet, vad tror ni de hade med sig? De där jävla bikinitrosorna! Och som jag har tjatat på Lisa att leta och leta och leta, och så fruktansvärt nära jag har varit att köpa ett par nya (för att inte tala om de senaste dagarna!). Satt senast imorse och beklagade mig över den lilla, men ack så onödiga, kostnaden ett par nya bikinitrosor skulle innebära. Billigt är också pengar vet ni.
Jaja, skönt att veta att det var värt det att vänta i alla fall, och jag måste ju som sagt säga att det inte precis var oväntat ändå. Jag har varit med förr! Haha.

En sjukt välkommen överraskning

Åh, det är så mycket jag vill skriva just nu men som jag känner att jag måste vänta med ändå. Har planer på massvis med kort hursomhelst, och en solig dag att ta dem på.
Ett litet smakprov på vad det kan vara kan ni väl få? Det handlar om Peters mamma och saker hon inte längre vill ha. Saker som jag såklart vill ha.

Som jag kanske sagt tidigare så fullkomligt älskar jag att fynda. Eller nej, fynda är inte rätt ord. Jag älskar att hitta. Jag älskar att återupptäcka. Att kolla igenom sin garderob för sjutusonde gången, att veta precis vad man har därinne men plötsligt se nya möjligheter med plagg man aldrig någonsin mer trodde man skulle använda. Perfekt för detta är såklart farmors garderob och, i enstaka fall, min mors. Sen är såklart Ingrid med på den listan också med sina tyger och smycken och.. Ja, allt möjligt spännande! Hoppas själv på en bild eller två i framtiden för det här var några av mina bästa presenter ever!

Skynda er!

Alltså jag avskyr verkligen att tanka. Det är en så urbota dum och onödig sak att göra! Att stå där med tankslangen i handen, riktigt se hur ens hårt inarbetade småkronor bara rinner iväg. Det är inte roligt. Som ett flöde av flytande pengar och, än värre, en forsande ström av miljöförstöring. En akut fara både för min plånbok och för min planet. Och för mina händer en kall vinterdag. Nej, när ska någon uppfinna en bil som går utan elaka drivmedel? Jag väntar.

What to wear?

.. Hatten
Det är hatten som är problemet.


Hatten och pickadollerna

Jag vet var din tepåse bor

Har inte skrivit om min telåda än fastän det faktiskt var det första jag tänkt göra när jag öppnade min "lilla" telådas kartong. Har än en gång tänkt skylla på min avsaknad av kamera då det faktiskt är mycket roligare med blogg + bild än bara massa svammeltext, jag vet att det är en dålig bortförklaring men så är det faktiskt.

Hursomhelst, har fortfarande inte tagit något kort men nu är jag alldeles för uttråkad för att låta något sådan stoppa mig i mitt bloggskrivande, IM BORED. Så, min telåda alltså. Vet inte om jag nämnt det tidigare men tidigare under våren så blev jag teambassadör för Lipton (vilket slutade med att jag nu är ägare av 800 tepåsar, men det är en annan historia..) efter en tids bedrägerier som vi inte behöver ta upp här, blev jag slutligen vinnare av en vacker telåda att lägga allt (ehrm) mitt te i! Tyvärr visade det sig att denna telåda inte rymmer de nya större pyramidte-kartongerna, bara den gamla sorten går i. Ouch, negativt omdöme Lipton! Var ska jag nu sätta mina 800 tepåsar?!


Nä, ett ps också på det här. Jag har irriterande nog en mus med sladd här vid datorn och nu har den sladden valt att lägga sig tvärs över tangentbordet. Lat som jag är orkar jag såklart inte flytta på sladden utan sitter istället och bannar den varenda gång jag stöter handen eller tvingas ändra handställning för att undvika fanskapet. Irriterande.

Var tog dagen vägen?

"Imorse". Slog upp ögonen och kastade ett öga på mobilklockan.
- Kvart i fucking fem! Detta är det näst längsta jag någonsin sovit i mitt liv. Ångest. Hela dagen känns så fruktansvärt.. Borta.
Kanske inte så konstigt iofs med tanke på att den faktiskt är helt borta, men ändå. Sen så är det ju inte så konstigt att jag sov så länge med tanke på att jag faktiskt inte kom i säng förrän efter 0800-tiden men, ändå. Plötsligt blir dagen bara 5 h kort och inget hinns med, stress stress i kropp och själ tar över. Ogillar verkligen att jobba sent just på grund av detta. Tycker om att göra bort mitt arbete och sedan kunna slappna av, inte hela dagen behöva ojja sig och fundera över hur man ska hinna allt innan man börjar. Sluta sitt arbete och så är dagen borta. För evigt.
Amen.

Någon som har en hatt till övers?!

På lördag är jag bjuden på fest. Födelsedagsfest. Faktiskt är det Samiras födelsedagsfest. Samiras födelsedagsfest med westerntema.
- Fan.

Hur klär man ut sig till någonting western utan att äga något som ser western ut?! Visst, jag har ett par jeans, men jag vill som göra detta ordentligt och för att lösa mitt icke-ägande-av-kläder har jag funderat åt precis alla håll, sökt varenda kryphål men icket. Gav upp mitt desperata sökande efter alternativa westernutklädnader när förslagen växlade mellan att klä ut sig till häst (bakdel på häst?) eller får (vilket inte ens känns särskilt western)
Jag är körd.

Dagens fundering

En lite lustig sak med att jobba natt är att man aldrig vet vad det är för någon dag? Okej, jag vet att det låter som om jag bara har dålig koll, men det är seriöst inte lätt. Tänk såhär; jag har jobbat färdigt två 8 h pass den här veckan och sitter nu en eftermiddag framför datorn. Rimligtvis borde det alltså vara tisdag idag, visst? Där kom alltså mitt första problem, som i sin tur försvåras ytterligare utav det faktum att mina dygn under nattveckorna faktiskt innehåller två olika datum. Dessa datum infaller dessutom de två dagarna efter den dag jag egentligen tänker att det är! Nä, det här låter ungefär exakt så krångligt som det känns och jag är inte alls bra på att förklara mig.

Alltså: Idag är det onsdag eftermiddag (11/7) och jag har jobbat två pass i veckan (borde därmed vara tisdag, 10/7) när jag sedan då går på mitt pass ikväll så jobbar jag mesta delen av tiden på torsdagen (12/7). Mitt dygn börjar alltså efter att jag stigit upp (ca 15:00, onsdag, 11/7) och slutar med att jag går och lägger mig ( ca 08:00, torsdag, 12/7).
Förstår ni hur förvirrande det här är?!

Nåja, efter det här inlägget lär ni i alla fall förstå precis hur förvirrad jag är. Ett steg på vägen skulle jag vilja kalla det.

På senaste

Nu har jag inte skrivit här på länge igen, har nog inte haft så mycket att säga. Kan också bero på det faktum att jag jobbat och jobbat på senaste och mest bara varit trött den tid jag haft hemma. Börjar snart 4e dagen på min 7 dagars-vecka nu, skönt men ändå jobbigt. Nattpass hela veckan känns inte precis uppiggande, fast jag måste erkänna att jag fått en hel massa saker gjort idag då jag steg upp med Peter klockan sju imorse.

I lördags var det dags för den beryktade OMY-festen, rött/vitt tema och jag fick äntligen användning för mina underbara röda shorts, räknade ut att de större delarna i min outfit (skor, shorts, tröja, hårband, bälte) tillsammans kostade endast ~145 kr. Det är efter sådana upptäckter man känner sig otroligt nöjd måste jag säga.

Hann som sagt med en del idag, bland annat sprang jag in en sväng i min farmors tomma lägenhet (klädkammare) och kom hem med ytterligare 7 plagg så jag måste säga att jag är nöjd med dagen. Bannar bara mig själv och mina gener för att jag inte, som min syster, välsignats med skostorlek 36. Min farmor och faster har helt tydligt varit skotokiga och samlat på sig enorma mängder skor genom åren, och Lisa är den enda som får på sig dem. Detta innebär att hon genom åren forslat hem påsvis med skor, och jag har fått stå där utan. Nu har jag iofs min mors storlek, men hon är en rensare och de få gamla kläder/skor hon hade kvar åkte till sopstationen under våran flytt. Typiskt.

Tyvärr är ju inte alla kläder lika billiga som kläder inhandlade på secondhand eller upphittade i farmors garderob och idag har jag lyckats lägga ut ytterligare några lappar på nya inköp. Spontaninköp dessutom, fast spontaninköp som ändå inte varit helt främmande för mig.
Vi får väl se hur pass lyckade mina inköp är när de dimper ner i brevlådan!

Fynd!

Åtminstone nära nog inpå. Jag och Peter for en sväng in till Luleå i lördags efter mitt besök hos frisören. Hade väl egentligen inga planer på att köpa något mer än kanske ett armband eller två, men jag lyckades som hitta så mycket fint.. Kom hem med ett par nya skor (50% rabatt!) en blå tjockare tröja (50% rabatt!) ett linne och ett par shorts (ingen rabatt..), vårat besök på myrorna resulterade i en ny väska, which I love, ett gäng armband och en ny favoritsjal! Det må jag säga, jag är nöjd med mitt luleåbesök fastän Peter nog var den som gjorde det bästa klippet för dagen i och med sina helt perfekta vita tennisshorts. Sjukt nöjd! Sjukt, sjukt nöjd! Har ni tur så lägger han väl upp en bild eller två på dem också.

klippt mig!

Ja, nu har jag klippt mig! Äntligen säger jag, mitt hår började se rätt fördjävligt ut. Såklart har jag inga kort än, men Peter har såklart lyckats knäppa några. Snor ett från honom som vanligt!

Ja, så där ser jag ut nuförtiden. Åtminstone under våran kortvisit på Sjöbodan i lördags, trevlig tillställning det där. Om man råkar vara 40+ och tycka om.. sånt.

Desto roligare senare på kvällen med två förfester och dans all night long. Mina partners in crime denna helg var min frisör Sofia, och Peter, bättre danspartners får man banne mig leta efter det må jag säga.

Farmor på besök också, passade på att fråga henne om jag kunde svänga förbi henne(s garderob) någon dag och fynda. Hon är som en enda stor second hand affär den damen!
Nä, nu blir det middag i solen, sen en springtur på grisberget när solen börjar avta. Adios!

Palt och sånt

Min trötthet intar helt nya proportioner! I förrgår däckade jag strax efter klockan 20:00 för första gånger ever, och igår satt jag och gäspade vid samma tidpunkt. Skyller allt på dålig sömn, för mycket (host) jobb och lite vilodagar. För att undvika att samma scenario utspelar sig även ikväll så hade jag tänkt ta mig en lite powernap såhär på fredagseftermiddagen så att jag orkar med en paltmiddag hos mormorn (dvs Peters, dvs den godaste palten ever), mitt enda problem är bara att mina powernaps liksom brukar bli lite mer än en "nap" då jag är en evig snoozare. usch och fy för den som uppfann snoozeknappen, I love you!

Jag har hållt hårt på att inte önska mig en kamera de senaste födelsedagarna/julaftonarna, mest för att jag som inte riktigt känt att det har varit helt rätt tidpunkt för en ny. Inser dock såhär i efterhand att det var dags för en ny för länge sen, eller nä för då hade jag behövt en ny igen vid det här laget, men åtminstone i födelsedagspresent. Har som skjutit på alla bra önskningar till jul känner jag och har insett att det varit en jättedålig idé - kommer ju aldrig kunna få allt jag önskar mig/behöver då! Stjita, jag måste finna en lösning på det där..
Vad gäller kameran så behöver jag verkligen en ny, den gamla är 3 år gammal vid det här laget och jag tyckte inte ens om den då jag fick den. Ingen perfect match där inte, och jag gillar ju faktiskt att ta kort egentligen, inte för att jag är någon hejare på det men ändå.

Nej, dags för min powernap, palt på en timma!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Peters födelsedag!

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!
Ja, idag fyller han år, hela 26 stycken faktiskt. Efter många om och men har jag lyckats leta fram en födelsedagspresent också vilket inte var det lättaste då hans önskelista är utförligare än en amerikansk varningstext och jag svurit dyrt och heligt på att jag inte ska köpa en endaste sak som står på den. Typiskt.

Hursomhelst, nu måste jag fortsätta med inslagandet av min present och kila iväg in till stan om jag ska hinna göra något idag.
Grattis igen på dig Peter!

Dagens kärlek och sushimiddag

Okej, nu är jag alltså officiellt in love igen. Objektet för min förälskelse finns denna gång på Topshop i form av en helt underbart fin klänning!


Det är såklart klänningen på tjejen till vänster jag pratar om. Aj, vad jag velat ha den där i sommar.. Om den då bara skulle göra sig lika bra på mig vill säga. Hittar den tyvärr inte på Topshops hemsida, skumt.
På tal om klänning så köpte jag faktiskt en idag också. Har letat ungefär hur länge som helst efter en vanlig enkel T-shirtklänning men utan resultat. Finns ju några på Gina Tricot men jag gillar inte modellen -alldeles för tight uppe och för utsvängd nere. Har som vetat om att Indiska ska ha en modell, men har inte sett någon och aldrig i min storlek, men så idag så hängde den där. Dock bara i storlek medium, men då jag gillar den stor så gjorde den inte så mycket. För 89 kr var det ju som inte något att snacka om heller. Oerhört nöjd, me love dagens inköp! Den lär ni se mig i ett flertal gånger i sommar.

Det där var då bara en liten parantes egentligen, det jag egentligen skulle skriva om var våran sushikväll igår! Jag, Peter, Marie, Emilia och Jonas slog våra påsar ihop och ordnade ett sushikalas utan dess like och det blev såklart succé. Då vi inte riktigt kände att vi hade tid eller ork för annat, höll vi oss till att göra makis, det dög dock gott då vi hann göra en sisådär 84 stycken bitar innan ingredienserna tog slut. Fanns såklart inte en enda bit kvar heller när vi var färdigätna. Jonas, som aldrig testat sushi tidigare, var den som gav sig först efter att ha ätit en sisådär ~9 bitar, vilket med tanke på omständigheterna faktiskt var ganska imponerande! Nästa person att lägga ifrån sig pinnarna var Marie, och en sisådär 8 bitar efter det fanns inget kvar att äta för mig, Peter och Emilia. Blev väl en sisådär ~21 bitar var för oss tre i slutändan. Sjukt, sjukt gott var det och konstigt nog blev ingen av oss mer än sådär skönmätt? Kalaset kostade dessutom inte mer än 36 kr per person, lätt värt det med andra ord. Det gör vi om någon dag, visst?
Vill ni läsa mer om sushikvällen och kanske se lite bilder så sätter jag mitt liv på att Peter redan lagt upp både bild och text om den.

Min 21a födelsedag!

Glömde ju nästan, har ju hunnit fylla år också sedan sist jag var här. En av de bästa födelsedagarna ever faktiskt, kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det var det. Hela dagen var som bara så.. bra. Hann med tusen saker men var aldrig stressad. Frukost, tårtbak, fika, släkt och vänner, mys och middag - En utomordentligt skön dag! Peter har några bilder från dagen om någon är intresserad.


© Peter Lundgren (som vanligt)
Här är jag när jag öppnar paket!

Ja, en massa saker fick jag också såklart. Massa små saker, sånna som gjorde mig glad, sånt som man inte går och köper själv men som man alltid tänker att man vill ha. Sånt som stod ut var klänningen jag fick av Peter, me LOVE, och kanske världens sötaste present som Hanna kom förbi med. Hon hade köpt sånna där man kan göra hemmagjorda glassar i, till det hade hon gjort två olika smaker mormorssaft åt mig att göra glass av. Hon är så söt att jag dör ibland, min Hannis!

Förutom att fylla år har jag väl inte gjort så mycket på senaste, jobbat en del, tränat för lite. Ätit en massa goda saker (chokladbollarna vi bakade till min födelsedag var en höjdare bland annat), och andra trevliga saker. Kommer väl fler uppdateringar så småningom!

Är jag skräp?

Ja, jag vet att det var en halv evighet sedan jag skrev här sist, men nu ska vi faktiskt inte bara skylla på mig här för det. Sist jag satte mig här för att skriva en rad möttes jag nämligen utav en skinande röd text, skrikandes "varning!" rätt upp i ansiktet på mig. Visar sig att Blogger tror att jag är skräp. Jättekul. Jag har liksom misstänkt det en längre tid nu, men att få det bekräftat det sådär svart på vitt (svart på gult/vitt på rött?) tog faktiskt lite hårt måste jag säga. Det kändes i lillhjärtat faktiskt. Skräp, ts, det är så det går till här nuförtiden alltså. Aja, jag får väl helt enkelt ta och se till att skriva mer intressanta saker i framtiden, inte mycket annat att göra!

Fuckit, jag vill inte vara skräp.

Några fler djupa tankar

3 timmar och 10 minuter i en buss på väg mellan Umeå kan verkligen gå otroligt sakta (ensam söderut) och fruktansvärt fort (med Emilia och Hanna påväg upp till Piteå igen). Långa diskussioner om livet, mat och dans. De viktigaste om vår syn på oss och andra, kanske allmänt om människors syn? Har på senaste verkligen försökt ändra min syn på mig själv. Det är så lätt att se på sig själv med kritiska ögon, att bara se fel och inte uppskatta vad man har istället för att vara ledsen över det man saknar. Sen är det sjukt viktigt att förstå att man själv inte är allvetande och slutgiltig domare när det gäller ens egna kvaliteer. Alla tycker ju olika och alla har olika smak, bara för att jag själv tycker illa om mig eller mitt eget utseende så behöver det ju inte betyda att jag har rätt, bara att jag inte är min egen smak. Om någon nu förstår något av det här. :) Det gäller bara att förstå och acceptera att man faktiskt kan vara någon annans cup of tea även fast man inte är sin egen. Positivt tänkande! Det är vad det handlar om, fast ändå att inte övertala sig själv att bara tänka positivt för det funkar bara inte, i alla fall inte för mig. Är man nere så blir man inte gladare av att någon säger åt en att "tänk positivt!". Vad man behöver är att se djupare och lära sig förstå att ingen människa har alla bra egenskaper, man måste som bara lära sig se sina egna och inse att det inte gör något att man har det där "felet" för i ett annat sammanhang så kanske det är det som är mest rätt.

Jaja, nu ska jag inte predika tankar jag inte följer själv, men det är i alla fall såhär jag försöker tänka nuförtiden och det har faktiskt börjat gå mycket bättre sedan jag ändrade mig från att försöka tänka positivt till att förstå att bara för att jag tycker en sak om mig själv så betyder det inte att alla andra tycker det. Eller att min åsikt är den rätta bara för att det är mig själv det handlar om! Sådeså!

Färdig!

Nu är det över! Kom just hem från Komvux efter att ha skrivit klart mitt sista prov i Fysik B, roligt roligt. Ingen mer fysik eller matte med andra ord, inte förrän till hösten i alla fall. Skönt att bara behöva koncentrera sig på jobb och kunna slappna av när man kommer hem, men samtidigt lite tråkigt också på något sjukt sätt. Jag gillar ju matte och fysik. Har någon konstig böjning där, tycker som om att plugga av någon anledning, så länge det inte blir för mycket. Hm. Borde kanske söka hjälp för det där..?

Nu en glass i solen!

Jag måste ha väldigt lite att göra nu

Jag börjar med en sammafattning då nedanstående inlägg är sjukt långt, tråkigt och bara hundra procent onödigt! Precis som jag själv när jag skrev det med andra ord:
Detta är ett totalt meningslöst inlägg om hår, läst det inte om du inte har sjukt tråkigt och oändligt mycket tid över.


Jag har väldiga problem med mitt hår. Väldigt väldiga problem brukar jag till och med tycka för det mesta och alla dessa problem grundar sig i att mitt hår inte är rakt. Och inte lockigt. Nä, det kan helt enkelt inte bestämma sig! Det går i vågor, vissa år/veckor/månader/dagar så behöver jag bara blåsa det lite så blir det rakt,, andra måste plattången fram en gång i sekunden och det blir ändå vågigt överallt. För det mesta håller det sig hyfsat rakt bara jag torkar och drar i det samtidigt, då brukar det vara enkelt att platta sen, luggen brukar dock aldrig gå min väg. Den böjer och lockar sig hursomhelst. Jobbigt.
Med andra ord - jag kan inte ha rakt hår!
Lockarna då? Visst, mitt hår är lockigt egentligen, det är det inte många som vet om. Så fort det är fuktigt ute exempelvis, eller så fort jag duschat. Detta betyder dock inte att jag bara kan låta det vara och så blir det sådär vågigt lockigt fint, nejnej, det betyder att jag på ungefär hälften av håret får lockar och andra hälften rakt för det mesta. Min lugg brukar behöva en tillplattning och andra delar en tillockning. För att inte tala om att lockarna ser helt annorlunda ut mellan gångerna. Ibland är det små lockar andra stora lockar och ibland bara lite halvvågigt sådär. Ja, det här är i alla fall vad jag antar om mitt hår, jag vet egentligen inte så mycket då det går så lång tid mellan gångerna jag verkligen orkar vänta och se efter hur det blir när jag kommit ur duschen. Idag var en sådan dag faktiskt, eller nu ska jag inte överdriva. Jag satt faktiskt och pratade med emilia istället för att prata med hårtorken och då blev det som det blev. Några spray med saltvatten och några med vanlig hårspray senare så är jag ett lockhuvud, sedär. Lyckades faktiskt med konststycket att få Hela håret lockigt och samtidigt luggen sådär hyfsat rak också. Once in a lifetime med andra ord, kunde väl ha fått passa in det här till en annan dag då jag verkligen är i behov av att vara ordentligt lockig? Typiskt.

Ja, summan av kardemumman är att jag aldrig är nöjd faktiskt. Jag kan aldrig låta mitt hår bara vara, för det blir bara skit av det då. Kan gå och lägga mig en timme efter att jag både torkat och plattat håret och det står ändå åt alla håll och kanter när jag vaknar (fråga Peter, jag tror jag halvt och halvt skrämde honom ur stolen häromdagen) och mitt hår är varken rakt eller lockigt eller vågigt eller något alls faktiskt, och det är jag nöjd med. Ok, motsägelsefullt som aldrig förr, men vadå, man måste ju uppskatta de möjligheter man har faktiskt.

Slutkörd

Kom just hem igen efter en springtur. Det var den första träningen på nästan en vecka och den första springningen på alldeles, alldeles på tok för länge. Känns verkligen att jag bara kört styrke på senaste om man säger så, satan vad det var tungt. Nästan så jag önskar att jag tagit jobb som tidningsutdelare i sommar igen. Springa upp och ner för trappor 2.5 h per dag, sex dagar i veckan i fem veckor sätter sina spår om man säger så. (För att inte tala om det minskade alkoholintaget då man jobbar lördag morgon) Nej, jag älskar faktiskt att springa egentligen men avskyr när min egen kondition sätter stopp och det gör den för det mesta nuförtiden, varför ska det vara så sjukt jobbigt att skaffa sig en ordentligt bra kondition? Det är ju så skönt att springa när man väl har den.

Jaja, det var onekligen skönt med en springtur, men nog hade jag velat in en sväng på Step In också, mina muskler känns oarbetade. Måste ta tag i det där, fixa mitt träningskort snarast. Nu ska jag äta en banan, tjing tjong!

Nu får det vara nog

Jag försöker för det mesta hålla mig undan en massa shoppande. Det brukar faktiskt gå hyfsat bra tro det eller ej, så länge jag inte faller ner i shoppinggropen igen. Måste tyvärr meddela att det är precis vad jag har gjort på senaste(dvs de senaste ~2 veckorna), utvärderade nyss mina inköp och kom fram till att detta är vad jag har inhandlat:

5 par skor
4 par shorts
3 klänningar
4 kjolar
5 överdelar (linnen, t-shirts)
2 blusar/skjortor
2 koftor
2 par leggings
1 bälte
1 scarf

Nåja, det är vad jag kom på just nu i alla fall och då har jag med all säkerhet helt glömt bort något också. Stor suck, hur kul lär denna sommar bli, jag har ju typ inget mer jag kan handla nu!

Resultatet!

Salladen blev precis så god som jag förväntade mig att den skulle bli. Succé! Stor succé dessutom. Jag struntade dock i isbergsalladen, visade sig att den inte alls behövdes och jag gillar ändå mest stora matiga biter, och i de soltorkade tomaterna. Kändes inte riktigt som om de skulle passa in ändå. Längtar till imorgon, blir samma middag då känner jag, usch vad gott det var. Hade köpt gott bröd till också, i och för sig vitt men det innehöll svarta oliver och annat tjafs i alla fall.


Ja, såhär såg maten ut. Nu blev det inte precis någon finservering då det bara vad jag och mamma som åt och vi båda var hungriga som vargar. Sallad kan dock aldrig riktigt se annat än gott ut tycker jag!

Dagens middag

Väldigt oaktiv om än väldigt planerat aktiv dag. Hade planerat en träning på Step In men så har jag slut träningar på kortet, måste fixas snarast. Skulle få ett samtal av läkaren också angående mina lungor och hjärta, samt en eventuell remiss för ryggen. Oj, nu låter det som om jag är dödssjuk eller nåt, men så är inte fallet, jag bara tar allt på samma gång. Don't worry, be happy.

Har i alla fall planerat in detta århundrades kanske godaste sallad till middag, tänkte jag skulle berätta lite vad den är tänkt att innehålla så att ni blir lite avundsjuka!

• Grillad kyckling
• Isbergssallad
• Gurka
• Körsbärstomater
• Avocado
• Rödlök
• Stekt bacon
• Fetaost
• Svarta oliver med kärnor
• Krutonger
• Ägg
• Färska champinjoner
• Soltorkade tomater (?)
  

Till detta ska jag göra en hemmagjord currydressing och så har jag köpt gobröd med bland annat oliver i. Mmmmm, förstå jag längtar till middagstid nu alltså. Kanske lägger upp en bild på den färdiga maten sen om jag kommer ihåg och orkar.

En liten uppdatering på inköpsfronten 3

Ja, nu har jag såklart varit och handlat igen. Helt sjukt hur mycket saker jag lyckats hitta i Piteå på senaste alltså, brukar vara helt omöjligt att hitta kläder här annars. Måste bero på att jag faktiskt släppt alla mina tidigare negativa tankar om vissa affärer och märken, man måste vara öppen när man shoppar. Ett resultat av denna nya tankegång är bland annat att jag handlat på Gina Tricot för första gången sedan.. Ever? En kjol blev det, alldeles för fin för att tillåtas bli nedsmutsad av namnet på inköpsstället. Sådeså.
(Haha okej, det där blev lite mer diss än vad jag tänkt mig. Gina kan faktiskt ha fina kläder, men jag gillar inte hela grejen med tio olika plagg i hundra olika färger. Typ. Men som sagt, man hittar saker där också bara man inte låter sådana negativa tanker stå ivägen för en!)

Har ingen bild på kjolen för tillfället för den hade jag helt glömt bort! Har dock fått några kort knäppta på två koftor jag inhandlade idag samt på ett nyinhandlat par skor.



Yes, yes! Har letat efter en tunn svart kofta skitlänge and voila, here it is.


Vet inte riktigt hur det kom sig att jag köpte den här? Lisa har en svart likadan som hon propagerade så fint för att jag liksom bara var tvungen testa en. Kändes väldigt casual, sådär lagom.


Har ju en del problem med mina fötter vilket har gjort det sjukt svårt för mig att hitta skor genom åren. (Vilket kanske inte märks med tanke på de 5 par skor jag köpt den senaste veckan?) Hursomhelst, de här kändes alldeles lagom så mycket sko jag vill ha på mig i sommar! Sen gör en liten klack susen för mina fötter, funderar på att bygga upp dem lite till också. Sjukt jobbigt att aldrig kunna ha några skor, fast så mycket roligare då man väl hittar något man kan ha! :)

Malin: Dessa inköpsvisningar är only for you my friend, fast det lär inte bli några mer för nu är jag pank. Eller visst ja, har lite kläder som kommit till Kvantum också, stjit.

Idag är den Måndagen den 14e! (eller natten till..?)

Precis som jag sa kollade Peter upp precis vad som gällde med förmiddag, eftermiddag och så vidare. Tur man har en pojkvän som fixar, han hittar precis allt åt mig! Från svar på konstiga frågor till kläder och frisyrer. ;) Nä, jag har det bra jag.
Dock måste jag ju faktiskt påpeka att mitt problem snarare ligger i hur andra uppfattar dessa tidsangivelser. Jag menar, okej att det finns fakta, men hur många ser verkligheten som fakta säger att den är? Så, hur ska jag veta hur just den människa jag pratar med tänker samma som jag i frågan? Inte lätt det där!

Blev filmkväll med Lisa och Emilia ikväll. Vi såg Pan's Labyrinth då ingen av mina medtitterskor hade sett den och jag liksom hade lovat dem båda att vi skulle hitta på något ikväll. Dock inte de bästa människorna att se film med, Lisa sprang iväg och pratade i telefon halva filmen och Emilia somnade som vanligt. Blev alltså i slutändan bara jag som såg hela filmen och då var jag ändå den enda i sällskapet som sett den tidigare. Inte ledsen för det dock, klart sevärd film det där! Får bli dagens filmtips också.

Hade tänkte försöka vara lite nyttig igen också då jag slängt i mig allt möjligt skräp de senaste veckorna. Började bra med en planerad promenad med Lisa före filmen, men gick desto sämre då promenaden byttes ut mot en bilfärd till Kvantum för lite lyxglass som dessutom blev utbytt mot Magnum after dinner och lösviktsgodis. Stor suck alltså, jag kommer aldrig komma ur mitt onyttighetsberoende!

En fundering bara

Idag kommer min andra tanke från gårdagen, den som jag aldrig orkade med igår. Denna tanke handlar lite om tidsuppfattning, eller egentligen väldigt exakt vad som gäller. Dagens ämne:

Förmiddag/eftermiddag?
Så, när är det egentligen förmiddag och när börjar eftermiddagen? Förstå hur mycket jag har grunnat på det här genom åren. Överallt människor som säger "Men kom förbi imorgon förmiddag", man okejar och går därifrån bara för att finna sig själv nedgrävd i tankar.
- När fan menar de egentligen?!
Ok, nu ska jag analysera det här lite. Förmiddag låter ju onekligen som att det ska vara före middagen. Jag är med så långt, men när är det då middag? Folk äter ju middag ganska olika, brukar ju variera där kring 1500 och 2000 ungefär. Hard one. Väljer dock att totalt ignorera middagstider då jag har en stark känsla av att det är irrelevant i sammanhanget.
Hursomhelst, ordet middag betyder egentligen mitt på dagen, vilket i sig känns lite avigt då man normalt äter middag senare på kvällen (eftermiddagen?!), lite bätte förklaring på varför det är så finns här. Enligt Wikipedia betyder allt det här att förmiddagen är före tolv och eftermiddag är efter tolv. Ja, jag vet att det stämmer och jag vet att någon (läs Peter;)) med största sannolikhet kommer att hitta fler förklaringar till när det egentligen är förmiddag/eftermiddag. Jag köper dem alla faktiskt, men hur ser egentligen alla vi människor på det här? Man lever faktiskt inte alltid efter vad som sägs i fakta. Jag tror att jag själv tänker eftermiddagen där kring 1500-1700 någon gång. Men vad kallas i så fall tiden mellan 1200 och 1500? Är det bara lunch? Och när klockan då slår 1200, då är det ju med andra ord varken förmiddag eller eftermiddag, i själva verket är det, enligt Wikipedia, middag. Så betyder det att det är middag två gånger per dag, eller ska jag bara skita i det här och kalla det lunch? Lite rättare sagt "lunchtid" kanske, då jag inte tror att lunch är ett tidsbegrepp i sig. Sedan för att dra det hela ytterligare lite längre måste jag ju fråga mig själv när det då är morgon, kväll och natt? Är dessa begrepp placerade i en helt annan skala än förmiddag/eftermiddag eller ska de samsas om plats på dagen allihopa? Åh, jag blir förvirrad av sådana här tankar och jag har haft dem så många gånger förr. Men jag vet inte riktigt om det säger så mycket ändå, för alla verkar som sagt ha helt olika tankar om när det egentligen är förmiddag/eftermiddag och alla andra tider på dygnet. (Ni vet jag har inte ens kommit in på när natten, kvällen och morgonen börjar!)
Nej, det är inte lätt. Skulle uppskatta om någon kunde ge mig lite rätsida på det här. Ska nämligen på ett möte på onsdag förmiddag och vet inte riktigt när det är meningen att jag ska vara där. :)

Puss och hej!

Robert from hell

Idag har jag egentligen två saker att säga, men jag tror jag börjar med den ena, sak nummer två får bli en annan dags rubrik. Så dagens ämne:

Robert på Boxer.
Satan vad jag ogillar den "mänskan" alltså! Ok, det var liksom okej när han bara var ett datagjort huvud som pratade mot en blå bakgrund. Jag fattar, han är på låtsas, han är bara en röst. Men sen då? Börjar med att allas vår Robert utvecklar både armar och ben, börjar gå omkring bland alla oss andra. Creepy. Detta utvecklas vidare då han en dag sätter sig ner i soffan med en intet ont anande familj och det är här mina ögonbryn börjar höjas på allvar. Nä, han är läskig den där Robert! Jag gillar honom inte. Inte alls. Jag menar, sålänge han håller sig i soffan är det väl "okej", men hallå, vid det här laget kryper han ner i sängen med oss och står i badrummet medan vi duschar. Vad fan är det för nåt egentligen?!

Nä, jag tokbojkottar Robert, han går bort för mig. Får seriöst rysningar längst ryggraden av honom, särskilt som han står där i helfigur i dörröppningen till varenda affär som säljer tv-apparater också. Skrämmer skiten ur mig varje gång. Usch! Bort med Robert, en gång för alla!

Nej till Robert!

.. Och så lite hemmapyssel

Jag har aldrig varit någon riktig sömmerska, men jag gillar att pyssla. Sen tycker jag om när saker och ting blir personliga, man behöver göra så lite för att ett plagg eller en sak ska bli speciell!

Här är lite saker jag fixat med på senaste:

1: Fick för mig att jag skulle sy om en gammal klänning till kjol . Sjukt nöjd med tanke på att jag var helt säkert på att det skulle gå åt skogen. Lyckades både flytta dragkedja, sy om och få fram så pass mycket tyg från uppsyendet att jag fick över till en dubbel fåll i midjan. Puh.

Före:


Efter:

Okej, nu blev bilden inte bra alls (vi skyller på det va?) men den är faktiskt fin i verkligheten. Faktiskt.

2: Dagen efter att jag sytt kjolen så var jag liksom fortfarande inne i ett pysselmood så jag sprang in på RIMA och handlade mig några örhängeskrokar. (Eh, ni fattar)Kom hem och letade igenom alla lådor och påsar och skåp vilket i sin tur ledde till detta:


Plastblomma, enkelt som fan.


En berlock jag grävde fram från nånstans. Och nej, fråga inte vad det är på den för jag har ingen aning och jag vet inte heller om jag vill veta.


Tada, en till bild på berlocken. Vet inte riktigt vem som är på bilden, kanske min mor? Eller.. någon annan?


Två tygknappar fick också bli örhänge. (Hoppas ingen tappar en knapp bara..) Ett jävla besvär dock att få allt det här att hänga rakt. Körde med lite provisoriska verktyg; en leatherman, pappas ståltråd, en fet synål och vit sytråd. Men det gick det med uppenbarligen.


Sist men inte minst (eller, jo faktiskt minst också) en fågelbur! Det är faktiskt en liten fågel i den också, men den syns inte. Den här är inte riktigt färdig än, ska dit nåt mer skoj hade jag tänkt mig.

Ja, jag är tokless på att skriva nu vilket kanske märks. Insåg så smått att jag har ett ton kläder i vardagsrummet som jag måste plocka undan innan familjen kommer hem. Handla, laga mat, träna och träffa systrami ska jag hinna med idag också. Stressa, stressa!

Nu bär det av in till stan!

En liten uppdatering på inköpsfronten 2

Det har blivit mycket bilder här på senaste som ni kanske märkt. Försöker kompensera lite för de bilder jag inte lagt in tidigare. Så, här kommer ett urval av de kläder jag inhandlat på senaste samt lite egenfixade grejjer. Håll till godo!


Ett par shorts jag fyndade på kupan för en 5a (satan vad jag fyndat på senaste alltså) Fixade in ett gummiband i fållen, toknöjd med resultatet faktiskt! Jag som har letat ett par röda shorts och allt. Bältet och skorna också från Kupan.

Oh, min gula kjol! Ett av de inköp jag pratat om tidigare men inte visat bild på. Mums. Och ja, jag vet att matchningen inte är den bästa, men det blev en snabb korttagning. :)

Har haft lite problem med vad jag ska göra med den här skjortan egentligen. Vet inte hur många olika varianter av skjortbärande jag har testat nu, menmen. Här är den i alla fall.

Både blus och kjol från HM. Kjolen ska dock sys upp en decimeter eller två var det tänkt. Och jag veeet att jag borde haft ett par andra skor, de där är dock bara så fina, mums.

Här är linnet i storlek 44 som jag pratade om. Finns en bild på det framifrån också.

Nä nu har jag inga mer klädinköp att visa er faktiskt, men ni kan få en bild på mig innan jag drar iväg till stan också. Generös med bilder idag känner jag.


Hejhej!