Var tog dagen vägen?

"Imorse". Slog upp ögonen och kastade ett öga på mobilklockan.
- Kvart i fucking fem! Detta är det näst längsta jag någonsin sovit i mitt liv. Ångest. Hela dagen känns så fruktansvärt.. Borta.
Kanske inte så konstigt iofs med tanke på att den faktiskt är helt borta, men ändå. Sen så är det ju inte så konstigt att jag sov så länge med tanke på att jag faktiskt inte kom i säng förrän efter 0800-tiden men, ändå. Plötsligt blir dagen bara 5 h kort och inget hinns med, stress stress i kropp och själ tar över. Ogillar verkligen att jobba sent just på grund av detta. Tycker om att göra bort mitt arbete och sedan kunna slappna av, inte hela dagen behöva ojja sig och fundera över hur man ska hinna allt innan man börjar. Sluta sitt arbete och så är dagen borta. För evigt.
Amen.