Ett citatfyllt hus

M tittar ut genom fönstret och ser grannfrun komma hem i träningskläder:
"Jaha.. har hon varit och tränat nu... Duktig idiot."

L kommer gåendes för sig själv genom hallen hemma:
"I will, I will ROCK you!"

So Long!

.. And Thanks For All The Fish.

Jaha. Nu har jag fått virus och dödat virus. Och dödat virus. Och dödat virus. Det är nästan så att jag är på gränsen till att erkänna att det kanske varit bra att ha ett Riktigt virusprogram. Ett sånt man betalar för..

Näää... Så långt kan jag väl inte gå heller!

Nåja. Jag tänkte mest säga adjöken adjö, för nu är Windows 7 snart på väg att klampa in i min dator, och jag litar inte riktigt alls på att den ska hålla för besöket.

Soooooooo... So Long Suckers!

Onödigt

.. För att fortsätta på förra inlägget måste jag berätta om ännu en dum grej jag fått för mig att göra. Så fort jag ska spara ett nytt dokument så döper jag det till något skrivet med VERSALER. Tänker att på så sätt så lär jag ju se det här nya, fina, viktiga dokumentet mycket bättre än alla gamla och onödiga. Skitsmart! Tills man inser att man har datorn fylld med dokument, mappar och filer och ALLA med namn skrivna i stor stil.

Smart drag stinsen

Jag har för vana att göra den här sjukt dumma grejen.. Är inte hemhemma i Piteå särskilt ofta, så de plastkort jag använder bara här hemma (bibliotekskort, träningskort) tenderar att förläggas från gång till gång. Detta har resulterat i att jag har ett gäng kort hemma och en del svårigheter att veta vilket kort som är mest aktuellt. (Så till den extremt dumma grejen:)

- Som lösning på problemet har jag börjat skriva en liten stjärna ovanför mitt namn på underskriften på alla nya kort.

.... Hur dum får man vara?! Tror jag det hjälper när nästa nya kort också får en stjärna på sig? Nä. Totalt onödig grej och här sitter jag nu med typ tio ogiltiga kort med små stjärnor i kanten. Extremt dum idé alltså.

En lite underlig dröm?

Måste uppdatera nu innan jag hinner glömma. Hade universums skummaste dröm häromnatten och jag känner ett starkt och oförklarligt behov av att dela den med omvärlden. Hursom..

Började med att jag promenerade tillsammans med okänt gäng på en gata ute halvt i ödemarken. Så plötsligt ser vi hur en mängd tornados börjar virvla runt på några hundra meters avstånd, och som närmar sig med stormsteg. Trots detta känner av någon anledning ingen rädsla, utan mest tankar som "jaha, där är massa tornados. Sånna har jag aldrig sett förr!". Hursomhelst blir vi snart uppfångade av dessa tornadosar och slängs högt, högt, högt upp i luften. Här någonstans inser jag att jag faktiskt varit med om det här innan, så jag är inte särskilt orolig.

Glömmer bort tornadosarna, så de försvinner, men vi fortsätter falla hur länge som helst genom luften. Jag funderar lite över hur det egentligen ska gå, men kommer på att jag faktiskt vet det; jag klarade mig med bara en spricka i en kota/ben någonstans, gött! Funderar lite smått på hur jag lyckades överleva fallet när jag plötsligt ser en elefant (Han faller också). Sätter mig på elefanten eftersom han kanske kan lindra mitt fall, men får snabbt dåligt samvete då jag inser att tyngden av en fallande Stina (och resten av folket som förenat sig med mig på elefantens rygg) kommer att döda honom. Försöker få folk att hoppa av, men elefanten lugnar mig och säger att han är dödligt sjuk, så det är ingen fara.

Vi landar alltså halvmjukt med endast mindre skavanker (spricka någonstans var det ja!), och så är det dags för lunchbuffé. Min vän Alfred säger att jag äter mycket, och jag tränger mig före i kön. Väl till bords blir det plötsligt lite obekväm stämning, då någon (vet inte vem) börjar klaga på mig. Säga att jag är en dålig människa typ. (Kanske för att jag trängde mig och tog för mycket mat?) Så jag går därifrån, lite ledsen också faktiskt.. Kommer in i en lokal av något slag och sparkar på en smutsig hög på golvet, som av sparken vecklar ut sig (ungefär på samma sätt som en tröja på en klädaffär) och blir till en smutsig platt människa. Blir inte jättechoklad, men inser att jag borde vara ledsen eller förskräckt eftersom den hopvikta människan på golvet faktiskt är död. Hittar typ två till hopvikta platta människor i dammet på golvet i samma veva som polisen kommer och stället blir värsta brottsplatsen. Får lite dåligt samvete (för typ hundrade gången i denna dröm) för att jag inte är upprörd eller ledsen, och försöker klämma fram lite tårar. Går dåligt.

Så vaknar jag.

Så, hur konstigt var det på en skala?!

En trudelutt

Idag vaknade jag alldeles lagom till halv tolv då min kära sambo, vän och vapendragare (aka Johanna) drog iväg för en tur på längdskidorna. Hurtigt värre. Steg upp och fick plötsligt en konstig känsla (kan bero på dåligt samvete över att jag låg kvar i sängen när hon hurtade sig?)..4 h senare hade jag i vilket fall städat och organiserat mitt rum, gått och handlat på ica, bakat bröd och gjort middag. Sedär! Det kanske blir något husmoderligt av mig någon dag after all! Det trodde ni inte.

Hursom. Är som min mor hopplös på att följa recept, och då går det som det går ibland. När jag vill baka eller laga något så kollar jag alltid upp ett tiotal recept innan jag bestämmer mig, och då slutar det ändå att jag blandar allihop så att jag får ut det bästa av allt! Hittar jag det perfekta receptet, ja då lägger jag alltid till något i alla fall, bara för att göra det till min egen specialitet. Sån är jag! Idag var tanken att jag skulle baka ett grovt och mörkt bröd, vilket betydde massa roliga mjöler och sirap! Asgott, asnyttigt och helt omöjligt misslyckas. Konstigt nog lyckades jag? Fastän det var blandningen av (främst) bröd med namn som "Annas svarta bröd" och "maritimas mörka limpa" blev min limpa på något sätt ljus. HUR?! Sirap hade jag i så det räckte och blev över i alla fall så det kan inte vara där felet låg. Min enda slutledning är att brödet behöver någonslags bikarbonatreaktion för att bli mörkt, för bikarbonat lyckades jag helt glömma bort i all hast. (Så går det när man komponerar egna recept och glömmer skriva ner alla ingredienser..) Resultatet blev kompakt, så mycket kan jag säga. Men gott var det!. Mmm..

--
Det där var oviktigt.
Idag har jag varit på schlagerkväll hos Josefin, vilket resulterade i att jag blev några kronor rikare efter en högst inofficiell betting på vinnarna. Då två av sju i sällskapet var engelsktalande blev det rätt mycket engelskt prat också. Rätt intressant, och ganska spännande krydda i vårt charadlekande sen i varje fall. :) Vem är "John Paul II" till exempel, Josefin? Haha. Har aldrig förstått det där med att översätta namn alltså.

Men nu har jag inget mer att säga. Vet ni någon som ska flytta till gbg till hösten och vill ha någonstans att bo - HOJTA! Och ett stort FUCK YOU FUCKERS!! Till Lisa och Lina som hänger och surfar i den marockanska värmen just precis nu. Usch, vad äckligt.

NU sko i soooova! Nitey

Klassfest!

Nästan så man har förträngt det, men våran fina klass har faktiskt splittrats nu. För alltid. Diverse valbara kurser, kandidatarbete, sabbatsår och val av master har liksom kastat iväg oss åt olika håll. Det är tråkigt, men en bra anledning till fest! Igår hade vi vår första(?) och sista(?) klassfest som TKVOV-3 och det var ett hejdundrandes kalas!

Här kommer lite bilder som förklarar kvällen rätt bra:

Det är hit man komm.. Eller?

Ja, hursomhelst är jag då back in gbg igen nu! Väskan är upp-packad och middagen ligger tryggt i magen på mig. Nu väntar bara en promenad in till stan och en ficka med miss Lee - Måste ju kolla så stället står kvar, var ju en hel månad sedan jag var här sist. Jessss..

På tal om människor i norr..

Jaja, jag vet att jag nyss skrev att jag skulle gå men..

.. Säga vad man vill om norrländska bilförare - De må vara bättre på att köra vid halt väglag än folket längre söderut, men de måste rankas förbannat långt ner vad gäller att träffa parkeringsrutorna på vintern. Var tvungen att ringa far min idag bara för att förbanna en tant som lyckades ta upp två platser med sin minibil (de två sista till råga på allt) utanför gymmet. Jag trodde seriöst att hon skämtade, hon stod verkligen mitt mellan de två platserna, med minst 1,5 m på vardera sida! HALLÅ?! Stannade demonstrativt alldeles bakom henne när hon klev ur och gav henne en mördande blick. Tyvärr fattade hon inte vinken alls så jag fick helt enkelt köra iväg och släppa ut min ilska via telefon till far min istället. Stackarn. Resulterade mest i att jag blev utskrattad but still. Faktum kvarstår.

Hm, hade suttit fint med lite bildbevis just precis här, men det blev inte av. Ni måla upp en liten mindpic istället. - Tänk mycket plats. Tänk få antal bilar. Tänk stora (men inte nog stora) mellanrum. Tänk en ilsken stina. Finito!

Im baaaaaaaaaaaaaaaaack....

Efter diverse påtryckningar har jag insett att folk (läs: mor, syster, faster) faktiskt intresserar sig om vad som händer i mitt liv, så jag sätter igång igen. Självklart väljer jag att göra detta i samma stund som jag istället borde färdigställa min packning och gå och lägga mig, redo för resa imorn. Som vanligt då.

Imorgon bär det alltså av söderut igen! Lite halvskumt efter nästan en månad i norr, men ändå ack så skönt! Lyckades med den obligatoriska "bränna-pengar-i-pitestan-dagarna-innan-hemresa-fastän-göteborg-har-så-mycket-mer-(och bättre)-att-erbjuda" idag också. Skulle in till stan och byta en julklappsmössa och kom hem med:

• ett par skor
  
• ett par omklackade skor
• en träningsväska
• en spikmatta
• två halsband
• en ring
• ett par örhängen
• en burk vitaminer
• en ECO-kalender
• .. och säkert nåt mer jag glömt
  

Fullständigt onödig information, men jag antar att det är sådant här som min familj lever på så jag fortsätter..

Vad har hänt sedan sist då? Nej, det orkar jag verkligen inte med. Vad har hänt i jul? Inte mycket alls. Läst massa böcker, hängt med familjen, sett enorma mängder film och tränat oväntat mycket. Typ inget mer faktiskt? Jo, jag har också blivit fruktansvärt upprörd ett antal gånger. 97 % av gångerna har det rört idiotiska insändare i Piteå-Tidningen angående vargarnas vara eller icke-vara. När ska folk fatta att vi inte kan ta över vartenda område, och utnämna oss själva till allvetare med full bestämmanderätt över allt annat levande?!

Nu blev jag skitless på människor igen, och i samma veva skitless på att skriva.

Over and out.