tisdag 5 juli 2011

Världen kommer aldrig att bli lika bra igen, det är så det känns. Det är så mycket viktigt i mitt liv som försvann igårkväll vid halv åtta att ord inte riktigt kan förklara..


Jag kanske inte alltid är övertydlig med det, men min familj är mitt allt. Vetskapen om att de finns där är anledningen till att jag kommer upp på morgonen och att jag förblir stående trots motgångar. När själva grundklossen då försvinner, hur reagerar man?


Farmor hade jätteont. Jag önskar ingen den smärta jag har sett i hennes ögon och ändå har jag bara sett så lite. Varit borta så mycket. Farmor hade jätteont och hon var gammal och hon hade levt ett bra liv omgiven av en hel hög av människor som älskade henne. Det gör mig ändå så ledsen. Jag kan ändå inte acceptera att hon inte finns mer.


Jag kommer aldrig acceptera att hon är borta nu.


Jag saknar dig farmor.

tisdag 31 maj 2011

Idag släktade jag på både farmor och morfar tror jag.. svarade i telefonen och hade hörlurarna i, drog ut dem och fortsatte prata med in-earplopparna förfarande i örat. Samt
(kanske värst av allt?) - Stoppade in kontaktdelen av hörlurarna i örat när det var dags för musik igen..

torsdag 26 augusti 2010

Ett citatfyllt hus

M tittar ut genom fönstret och ser grannfrun komma hem i träningskläder:
"Jaha.. har hon varit och tränat nu... Duktig idiot."

L kommer gåendes för sig själv genom hallen hemma:
"I will, I will ROCK you!"

fredag 6 augusti 2010

So Long!

.. And Thanks For All The Fish.

Jaha. Nu har jag fått virus och dödat virus. Och dödat virus. Och dödat virus. Det är nästan så att jag är på gränsen till att erkänna att det kanske varit bra att ha ett Riktigt virusprogram. Ett sånt man betalar för..

Näää... Så långt kan jag väl inte gå heller!

Nåja. Jag tänkte mest säga adjöken adjö, för nu är Windows 7 snart på väg att klampa in i min dator, och jag litar inte riktigt alls på att den ska hålla för besöket.

Soooooooo... So Long Suckers!

onsdag 12 maj 2010

Onödigt

.. För att fortsätta på förra inlägget måste jag berätta om ännu en dum grej jag fått för mig att göra. Så fort jag ska spara ett nytt dokument så döper jag det till något skrivet med VERSALER. Tänker att på så sätt så lär jag ju se det här nya, fina, viktiga dokumentet mycket bättre än alla gamla och onödiga. Skitsmart! Tills man inser att man har datorn fylld med dokument, mappar och filer och ALLA med namn skrivna i stor stil.

onsdag 31 mars 2010

Smart drag stinsen

Jag har för vana att göra den här sjukt dumma grejen.. Är inte hemhemma i Piteå särskilt ofta, så de plastkort jag använder bara här hemma (bibliotekskort, träningskort) tenderar att förläggas från gång till gång. Detta har resulterat i att jag har ett gäng kort hemma och en del svårigheter att veta vilket kort som är mest aktuellt. (Så till den extremt dumma grejen:)

- Som lösning på problemet har jag börjat skriva en liten stjärna ovanför mitt namn på underskriften på alla nya kort.


.... Hur dum får man vara?! Tror jag det hjälper när nästa nya kort också får en stjärna på sig? Nä. Totalt onödig grej och här sitter jag nu med typ tio ogiltiga kort med små stjärnor i kanten. Extremt dum idé alltså.

måndag 22 mars 2010

En lite underlig dröm?

Måste uppdatera nu innan jag hinner glömma. Hade universums skummaste dröm häromnatten och jag känner ett starkt och oförklarligt behov av att dela den med omvärlden. Hursom..

Började med att jag promenerade tillsammans med okänt gäng på en gata ute halvt i ödemarken. Så plötsligt ser vi hur en mängd tornados börjar virvla runt på några hundra meters avstånd, och som närmar sig med stormsteg. Trots detta känner av någon anledning ingen rädsla, utan mest tankar som "jaha, där är massa tornados. Sånna har jag aldrig sett förr!". Hursomhelst blir vi snart uppfångade av dessa tornadosar och slängs högt, högt, högt upp i luften. Här någonstans inser jag att jag faktiskt varit med om det här innan, så jag är inte särskilt orolig.

Glömmer bort tornadosarna, så de försvinner, men vi fortsätter falla hur länge som helst genom luften. Jag funderar lite över hur det egentligen ska gå, men kommer på att jag faktiskt vet det; jag klarade mig med bara en spricka i en kota/ben någonstans, gött! Funderar lite smått på hur jag lyckades överleva fallet när jag plötsligt ser en elefant (Han faller också). Sätter mig på elefanten eftersom han kanske kan lindra mitt fall, men får snabbt dåligt samvete då jag inser att tyngden av en fallande Stina (och resten av folket som förenat sig med mig på elefantens rygg) kommer att döda honom. Försöker få folk att hoppa av, men elefanten lugnar mig och säger att han är dödligt sjuk, så det är ingen fara.

Vi landar alltså halvmjukt med endast mindre skavanker (spricka någonstans var det ja!), och så är det dags för lunchbuffé. Min vän Alfred säger att jag äter mycket, och jag tränger mig före i kön. Väl till bords blir det plötsligt lite obekväm stämning, då någon (vet inte vem) börjar klaga på mig. Säga att jag är en dålig människa typ. (Kanske för att jag trängde mig och tog för mycket mat?) Så jag går därifrån, lite ledsen också faktiskt.. Kommer in i en lokal av något slag och sparkar på en smutsig hög på golvet, som av sparken vecklar ut sig (ungefär på samma sätt som en tröja på en klädaffär) och blir till en smutsig platt människa. Blir inte jättechoklad, men inser att jag borde vara ledsen eller förskräckt eftersom den hopvikta människan på golvet faktiskt är död. Hittar typ två till hopvikta platta människor i dammet på golvet i samma veva som polisen kommer och stället blir värsta brottsplatsen. Får lite dåligt samvete (för typ hundrade gången i denna dröm) för att jag inte är upprörd eller ledsen, och försöker klämma fram lite tårar. Går dåligt.

Så vaknar jag.

Så, hur konstigt var det på en skala?!