Världen kommer aldrig att bli lika bra igen, det är så det känns. Det är så mycket viktigt i mitt liv som försvann igårkväll vid halv åtta att ord inte riktigt kan förklara..
Jag kanske inte alltid är övertydlig med det, men min familj är mitt allt. Vetskapen om att de finns där är anledningen till att jag kommer upp på morgonen och att jag förblir stående trots motgångar. När själva grundklossen då försvinner, hur reagerar man?
Farmor hade jätteont. Jag önskar ingen den smärta jag har sett i hennes ögon och ändå har jag bara sett så lite. Varit borta så mycket. Farmor hade jätteont och hon var gammal och hon hade levt ett bra liv omgiven av en hel hög av människor som älskade henne. Det gör mig ändå så ledsen. Jag kan ändå inte acceptera att hon inte finns mer.
Jag kommer aldrig acceptera att hon är borta nu.
Jag saknar dig farmor.
