Måste uppdatera nu innan jag hinner glömma. Hade universums skummaste dröm häromnatten och jag känner ett starkt och oförklarligt behov av att dela den med omvärlden. Hursom..
Började med att jag promenerade tillsammans med okänt gäng på en gata ute halvt i ödemarken. Så plötsligt ser vi hur en mängd tornados börjar virvla runt på några hundra meters avstånd, och som närmar sig med stormsteg. Trots detta känner av någon anledning ingen rädsla, utan mest tankar som "jaha, där är massa tornados. Sånna har jag aldrig sett förr!". Hursomhelst blir vi snart uppfångade av dessa tornadosar och slängs högt, högt, högt upp i luften. Här någonstans inser jag att jag faktiskt varit med om det här innan, så jag är inte särskilt orolig.
Glömmer bort tornadosarna, så de försvinner, men vi fortsätter falla hur länge som helst genom luften. Jag funderar lite över hur det egentligen ska gå, men kommer på att jag faktiskt vet det; jag klarade mig med bara en spricka i en kota/ben någonstans, gött! Funderar lite smått på hur jag lyckades överleva fallet när jag plötsligt ser en elefant (Han faller också). Sätter mig på elefanten eftersom han kanske kan lindra mitt fall, men får snabbt dåligt samvete då jag inser att tyngden av en fallande Stina (och resten av folket som förenat sig med mig på elefantens rygg) kommer att döda honom. Försöker få folk att hoppa av, men elefanten lugnar mig och säger att han är dödligt sjuk, så det är ingen fara.
Vi landar alltså halvmjukt med endast mindre skavanker (spricka någonstans var det ja!), och så är det dags för lunchbuffé. Min vän Alfred säger att jag äter mycket, och jag tränger mig före i kön. Väl till bords blir det plötsligt lite obekväm stämning, då någon (vet inte vem) börjar klaga på mig. Säga att jag är en dålig människa typ. (Kanske för att jag trängde mig och tog för mycket mat?) Så jag går därifrån, lite ledsen också faktiskt.. Kommer in i en lokal av något slag och sparkar på en smutsig hög på golvet, som av sparken vecklar ut sig (ungefär på samma sätt som en tröja på en klädaffär) och blir till en smutsig platt människa. Blir inte jättechoklad, men inser att jag borde vara ledsen eller förskräckt eftersom den hopvikta människan på golvet faktiskt är död. Hittar typ två till hopvikta platta människor i dammet på golvet i samma veva som polisen kommer och stället blir värsta brottsplatsen. Får lite dåligt samvete (för typ hundrade gången i denna dröm) för att jag inte är upprörd eller ledsen, och försöker klämma fram lite tårar. Går dåligt.
Så vaknar jag.
Så, hur konstigt var det på en skala?!
