Göteborgs kulturkalas och en gratiskonsert med Anna Ternheim

Kvällen slutade ju faktiskt inte efter förra inlägget, det blev faktiskt bättre sen. Jag har ju så vackert lyckats landa i Göteborg mitt under Göteborgs kulturkalas och som jag berättade tidigare så lyckades jag ju komma hit samma dag som Anna Ternheim spelade!

Lyckades efter lite övertalning få med pappa in till stan för en gratiskonsert. Tyckte det var på tiden då han aldrig hört talas om Anna Ternheim förut. Det visade sig dock att han kände igen några av hennes låtar i alla fall. Inte illa för att vara min far måste jag säga!


Anna Ternheim, aka skriet


Anna in action.


Publiken var mer färgglada! Jag delade plats framför scen med rätt många andra, så många att jag faktiskt inte tog mig längre fram vilket i sin tur resulterade i mindre närbilder än vad jag hade önskat. Synd.



Hursomhelst, en väldigt lyckad kväll! Om ni vill se fler bilder så går de att finna här.

En händelserik middag

Hade en rätt spännande gårdag måste jag säga, i alla fall den senare delen av kvällen.

Jag och min käre far bestämde oss för att äta på en liten restaurang/krog i närheten av hotellet vi bodde på. Såg rätt lugnt och skönt ut, men ack vad skenet kan bedra! Tog inte lång stund innan vi avbröts i våra diskussioner (om bland annat mina tankar om sannolikhet i förra inlägget) av att en väldigt påverkad, av vad vill jag nog inte veta, man/kvinna kom in och började ställa till med besvär. (Anledningen till att jag säger man/kvinna är att man faktiskt inte kunde avgöra. Helt klart en man om det inte varit för benen och rumpan och något som såg ut att vara misstänksamt likt ett par kvinnobröst?) Personen i fråga försökte sig hursomhelst in på damtoaletten, men det blev för mycket för ägaren (som uppenbarligen satte sin chansning på att det var en man han hade att göra med) som sa åt honom/henne att lämna lokalen. Det blev ett jädra liv där bland annat en äldre herre blev inknuffad i ett av borden som välte och spridde saker över hela golvet. Bråket fortsatte när personen väl kommit ut där han/hon möttes av sina vänner, även de ordentligt påverkade, som hytte med nävarna.

Ja, där trodde man ju att man fått se sin beskärda del av action på lördagskvällen, men icket. Sisådär en halvtimme senare stövlar en kille in, lutar sig mot bardisken och säger åt personalen att ringa polis och ambulans. Två minuter senare glider han graciöst längs disken och landar med en duns på golvet där han slocknar. Två killar får hjälpa till att försöka få upp honom på en stol, men han har ingen kontroll what so ever över sin kropp (creepy!) så han ramlar rätt fort ner på golvet igen. Under de få sekunder han befinner sig vid medvetande säger han, än en gång, åt personalen att ringa ambulans, så några minuter senare har vi alltså två ambulanskillar, två läkare och fyra poliser inne på den lilla restaurangen. Utanför väntar två ambulanser, fler poliser och ambulanspersonal. Spännande va? Lite too mucho för oss, men vi får hålla tummarna för att det gick bra för killen i alla fall..

Sveriges framsida, eller hur var det nu?

Jag kom på en massa smarta saker idag på flygplanet, men nu har jag såklart glömt bort allihop. Typiskt. Eller kanske inte så typiskt ändå, då det är stor chans att de där "smarta sakerna" är lika smarta som när man har drömt något smart ni vet, och när man kommer på vad det är så är det i själva verket mest bara dumt? Fast sånt kanske bara händer mig..

En sak som jag insåg under resan var i alla fall hur mycket jag gillar turbulens, det är som så härligt sövande på något sätt. Ingenting jag önskar ändå, då jag vet hur jobbigt det kan vara för den som är flygrädd. Jag har aldrig varit rädd för att flyga vilket jag är rätt nöjd över, med tanke på att jag tycker faskligt mycket om att resa och tåg går alldeles för sakta. Hursomhelst. Största anledningen till min icke-flygrädsla är nog att jag insett att det inte spelar någon roll, för om man störtar så dör man ju ändå. Varför oroa sig? Åker man med en galen mänska i en bil däremot.Det finns ju alltid en chans att man överlever en krock med ordentliga skador för livet (bummer), men kör man flygplanet i en bergvägg är man fan körd, alltså ingen idé att oroa sig. Logik någon?

Tyvärr insåg jag någonstans på vägen att denna tanke faktiskt säger emot min andra övertygelse i livet - Att sannolikheter inte existerar.
Eller visst, det gör de väl, men det är ändå bara skitsnack. Jag ser det såhär; det finns två möjliga scenarion, antingen störtar vi eller så gör vi det inte. Flygplan störtar inte särskilt ofta, men möjligheten finns att vi faktiskt skulle göra det. Det är absolut inte större chans att det där planet i holabandola skulle störta än att mitt skulle göra det, ändå skedde det. Nu pratar vi om slumpen. Bl, bla, bla och allt detta ordbajs har lett mig till slutsatsen att det alltid är 50% chans att något ska hända. Eller inte hända. Där ser ni! Två alternativ. Spelar ingen roll att sannolikheten säger att det är en chans på miljarden, hur vet jag att jag inte sitter i det där miljardonde planet?! 50% chans (risk?) att mitt plan störtar, och det har inte hänt än.

Jag ser mig själv som jävligt lyckligt lottad.

---
Nog om detta. Jag har faktiskt flyttat till Göteborg idag, kan ju vara värt att nämna. Eller tja, flyttat och flyttat, bor på hotell inatt och imorgon ska jag flytta hem till Peters mammas moster men förhoppningsvis får jag en egen bostad snart. Vill inte tära på Anna-greta och Ingemar längre än jag måste. Hursomhelst var planen att återuppta mina studier här. Har gått ifrån ekonomiplanerna och bestämt mig för att läsa Väg- och vatten, det blir nog bra. Jag är ju nörd. :)

Nej, nu ska jag och pappsen ta oss ut och käka någonstans, sedan in till stan och Göteborgs Kulturkalas. Anna Ternheim 22:45, sounds like a plan!

Att förstå konsekvenserna av sitt handlande

Läste just i Piteå-tidningen om Roger Pontare som, efter att ha kört bil med en alkoholhalt på 0.6 promille i blodet, fått körkortet indraget i åtta månader. Pontare vädjar nu till länsrätten om ett förkortat straff då ett förlorat körkort är ett hot mot hans karriär som artist. Hans argument ligger i att han nu måste anlita chaufför på sina turnéresor, som kan vara upp till 100 dagar per år, och att detta kostar en massa extra pengar för honom.

Vad ska man säga? Stackars, stackars Roger Pontare. Du kanske skulle ha tänkt på de extra utgifterna innan du satte dig framför ratten den dagen? Var glad att det inte sprang ett barn framför bilen, då hade du haft betydligt värre bekymmer än en liten extra utgift.
Snälla människa, snälla människor
- TÄNK EFTER

Min packning

Har de senaste dagarna börjat samla ihop lite av de grejer jag ska ha med mig när jag flyttar och jag börjar inse att det är lättare sagt än gjort. Tog alldeles nyss tag i mina skor och insåg att jag har 13 par som känns väldigt aktuella, av dem är 8 par införskaffade i sommar. Bävar lite för att gå igenom mina väskor då jag inser att jag börjar få lite platsbrist. Har redan insett att jag behöver minst fyra jackor med mig och jag känner att min snart inköpta resväska ökar i storlek för varje minut som går. 80 liter kommer knappast ta in alla mina grejer så pappa, du kan nog glömma att det blir en 55 liters väska.

Update: Fan också. Glömde räkna skorna som stod framme i hallen. 15 par skor. 10 par införskaffade i sommar.
Update2: 5 väskor får följa med. 6 jackor so far och så allvarliga funderingar på ett 16e par skor. Kommer jag behöva dem?

Samvete

Jag tänkte på många saker igår.
Som jag sa i det förra inlägget så såg jag ett avsnitt av Bones igår, där en av huvudpersonerna plötsligt säger:
"Han är ett monster! Han har inget samvete, han är helt sjuk!" och jag började genast fundera.

Har på senaste tiden tänkt en del på det här med samvete då jag märkt att alla tycks känna olika mycket. Vissa människor kan inte alls ljuga och mår dåligt när de vet att de överhuvudtaget tänkt något elakt. Andra kan ljuga, såra och förstöra utan att känna det minsta ånger. Nu är ju inte allting såhär svart eller vitt, det finns ju en stor gråskala där i mitten också, men vad jag vill få fram är att alla känner så sjukt olika inför samma handlingar. Så är man då en bättre person bara för att man har mer samvete? Jag tror inte det, då det faktiskt inte är något som man kan styra själv. Den med mycket samvete har ju på något sätt ett lättare liv då denne vet precis när den har handlat fel. Svårare är det för dem människa som inte känner någon ånger eller tänker på människor den skadat, dessa människor har det betydligt svårare, de måste hela tiden tänka efter.
- Eller nä, nu tar jag tillbaka. Det är faktiskt alla människors skyldighet att tänka efter innan de handlar, att tänka efter när de gjort fel. För man vet när man gjort någon annan illa och då är det ens skyldighet att ställa saker och ting tillrätta igen. Åtminstone göra sitt bästa. Det spelar ingen roll om man har mycket samvete eller inget alls, vad som betyder något i slutändan är om man är en bra eller en dålig människa. Om man är beredd att säga förlåt och ångra sig, att lägga en tanke på andra människor istället för sig själv.

Lagen om all jävlighet

Världen har en förmåga att jävlas med en ibland. Ett exempel på detta, som faktiskt slog mig igår, är när man ska sätta sig och slötitta på någon tv-serie. Jag satte mig i soffan och hamnade framför Bones, en serie som jag sett max 2 gånger innan. Sitter där en kvart och tycker som att jag känner igen handlingen lite innan jag inser att det här avsnittet har jag ju sett tidigare! Detta händer alltså varenda gång jag ska sätta mig och slötitta på något. Frågan är ju hur jag egentligen lyckas? Jag menar, hur stor är chansen att två repriser på samma gamla avsnitt visas de två gånger jag faktiskt sätter mig ner och tittar på serien? Precis samma sak har hänt med Cold case och ja-vad-det-nu-var-mer.

Min fråga är alltså; Händer detta bara mig eller är det lika jävligt för alla där ute?

Den som väntar på nåt gott..

Så var vi där igen. På samma ställe som när man var liten och just hade fått en ny legoborg - full av förväntan, längtandes till den var färdig för oj vad mycket roligt man skulle kunna leka med den då! Själva byggandet var början på det roliga, visst, det insåg man faktiskt redan då. Jättejätteroligt var det till och med, men visst togs som udden av då man mest ville få det överstökat så man fick leka!

.. Och nu är jag som sagt där igen. Åter på samma ställe. Har tagit över pappas "gamla" dator tills jag funderat ut vilken dator jag egentligen vill ha. Eftersom jag fullkomligt avskyr skit på datorer så började jag såklart med att formatera om apparaten. Sen började jag installera. Och uppdatera. Och installera lite till. Och perfektionera. Och uppdatera ännu lite till. Och lösa alla små delikata problem som uppstått på vägen! Satan vad det var roligt, att titta och vänta och fixa och pilla, och satan vad jag bara ville ha det färdigt så att jag kunde ha min alldeles egna rena fina dator.

Ja, så äntligen tog uppdateringarna slut. Alla installationerna klara, det mesta pillandet bortgjort och vad är det tänkt att jag ska göra nu?

Tråkigt.

The Break-up

Igår såg jag och Cissi The break-up. Vi förväntade oss en sån där rolig romantisk komedi som det utlovades på baksidan men jag kan inte riktigt säga att det var det vi fick.
Filmen var stundtals rätt seg, i alla fall då vi räknade med en komedi med lite fart i, men vi förundrades gång på gång hur äkta den var. Det var inga sådana vanliga filmdialoger, bråken var på riktigt. Diskussionerna var riktiga diskussionerna. Känslorna var riktiga känslor.
Visst, filmen fick bara 5,9 på IMDB och det kan jag väl hålla med om. Själva filmen var väl inget underverk, men jag gillade definitivt sättet de hade skildrat relationen.

Att vi sedan delade på en Dublin Mudslide gjorde ju inte saken sämre..

Flugan

Inatt.
Låg i sängen, läste en bok. Så kom det en fluga. Inte en sådan där vanlig fluga, utan den lite mindre sorten. Den som alltid brukar vara snabb som attan, men denna fluga var inte snabb. Den satte sig på min bok, på min arm, på min säng, och jag kunde nästan ta på den innan den flög iväg.

Jag har alltid haft svårt att döda bara sådär, dock inte flugor för de har jag i vanliga fall varit alldeles för långsam för. Jag har vetat om att jag ändå inte hinner, så det har inte varit någon idé att oroa sig. Försökte faktiskt slå bort den här flugan försiktigt några gånger, men den kom tillbaka hela tiden, surrade i mitt öra. Nej, det är ingen ursäkt men det är en liten förklaring.
Jag tog faktiskt en bit papper och tänkte nu fixar jag den här, men någonstans hoppades jag nog faktiskt att den skulle flyga undan.

Det gjorde den inte.

Fångade flugan i pappret, lite för hårdhänt och den knakade tysttyst mellan mina fingrar. Jag började må illa, tappade pappret med flugan som i samma veva öppnades och visade blod och döda flugrester.. Jag klarar det seriöst inte! Låg och skakade och tittade på mina händer länge efteråt.
- Vem är jag att bestämma vad som ska dö och vad som ska leva?

På något sjukt sätt hade det känts bättre om flugan faktiskt varit snabb, om den varit som en vanlig fluga. Nu känner jag mig bara dålig.. Som dödat något försvarslöst och intet ont anande. Även denna tanke gör mig illa, det ska inte spela någon roll! Nä, nu är jag en dålig människa.

Trio med Lax

Igår var jag på konsert. En av de bästa konserterna jag varit på faktiskt, men vad annat kan man tänka sig då det var Trio med lax som spelade. Deras första konsert någonsin var så sjukt bra att jag nästan avlider, kunde inte slappna av i käkarna efteråt, hela mitt ansikte hade liksom fastnat i ett enda stort leende. De är bara så duktiga! Fullkomligt seriös musik med "oseriösa" texter, som faktiskt ändå alltid har en massa tänkvärdhet i dem också.
De här killarna kan alltså skriva en låt på två minuter och har som mål att en låt inte får ta mer än en kväll att komma på och spela in. En låt i varje genre och hundra procent musikglädje.

Visst, nog finns det säkert flera miljoner människor därute som kan sjunga fint och plinka vackert på sina instrument, men det är när man lyssnar på Trio med lax som man förstår att det är skillnad på att spela och att spela. De har verkligen skitkul och det hörs!

SATAN vad ni är bra alltså!!

---
Här kommer ett smakprov på några av de lite mer lättillgängliga låtarna som spelade under gårdagens konsert:

• Vill du bli min pastor

• I min gröna ungdom

• Lilla vän