Samvete

Jag tänkte på många saker igår.
Som jag sa i det förra inlägget så såg jag ett avsnitt av Bones igår, där en av huvudpersonerna plötsligt säger:
"Han är ett monster! Han har inget samvete, han är helt sjuk!" och jag började genast fundera.

Har på senaste tiden tänkt en del på det här med samvete då jag märkt att alla tycks känna olika mycket. Vissa människor kan inte alls ljuga och mår dåligt när de vet att de överhuvudtaget tänkt något elakt. Andra kan ljuga, såra och förstöra utan att känna det minsta ånger. Nu är ju inte allting såhär svart eller vitt, det finns ju en stor gråskala där i mitten också, men vad jag vill få fram är att alla känner så sjukt olika inför samma handlingar. Så är man då en bättre person bara för att man har mer samvete? Jag tror inte det, då det faktiskt inte är något som man kan styra själv. Den med mycket samvete har ju på något sätt ett lättare liv då denne vet precis när den har handlat fel. Svårare är det för dem människa som inte känner någon ånger eller tänker på människor den skadat, dessa människor har det betydligt svårare, de måste hela tiden tänka efter.
- Eller nä, nu tar jag tillbaka. Det är faktiskt alla människors skyldighet att tänka efter innan de handlar, att tänka efter när de gjort fel. För man vet när man gjort någon annan illa och då är det ens skyldighet att ställa saker och ting tillrätta igen. Åtminstone göra sitt bästa. Det spelar ingen roll om man har mycket samvete eller inget alls, vad som betyder något i slutändan är om man är en bra eller en dålig människa. Om man är beredd att säga förlåt och ångra sig, att lägga en tanke på andra människor istället för sig själv.