Apostlahästarna i hårdträning

Har som hunnit bli skapligt less på min förkylning vid det här laget, det måste jag säga. Den har blivit mycket bättre, men det är fortfarande långt kvar till något slags normaltillstånd. Hursomhelst bestämde jag mig idag för att det banne mig fick vara nog med sjukdom. Jag håller på att avlida av orörlighet! Har smugit fram min hantlar lite då och då, men det tillfredställer som inte mina behov har jag märkt, jag vill bli trött i hela kroppen, så idag susade jag ut på gatan! I ungefär 15 meter var jag i himmelriket, satan vad det är skönt att springa!, sen gjorde min kondition sig påmind och jag sjönk ihop som en säck. Två månader utan ens en meter i löparskor, det märks kan jag säga. Jaja, det blev en 20 minuters springtur (med tunga steg) i alla fall och det var skönt som satan. Ska bara vänja diverse hälsenor, fötter, vader och knän vid asfalten så ska det nog gå bättre vid senare tillfällen också. Mmm, detta kommer att kännas imorgon..

Siija dudes

Lagen om all jävlighet

Ja, så sitter man där på spårvagnen på väg till HB 1-4 för att skriva tenta. Skitnöjd med att för första gången denna termin faktiskt vara i tid, inte likt mig alls. Plötsligt hörs chaufförens röst från högtalarna men jag uppfattar inte ett ord för jag har Lars Winnerbäck dansande i mina öron. Lägger ingen vikt vid det, är fortfarande så sjukt nöjd över min tidighet; vara på skolan 0800 när inte tentan börjar förrän 0830, seriöst or what? ..
Så stannar vi plötsligt och alla kliver av, jag fattar såklart ingenting men hänger på de andra. Väl ute märker att jag hamnat på centralstationen?! 10 an har väl aldrig stannat på centralstationen? På en sekund är alla mina medpassagerare borta, och jag står kvar och ser allmänt förvirrad ut. Ringer till min personliga tidtabell (Julioooo my friend) som säger åt mig att hoppa på spårvagn nummer 7 som just råkar åka förbi, "tur i oturen!" tänker jag och hoppar på den, skitnöjd med att jag faktiskt ändå kommer att ta mig fram till Chalmers i tid. Lyckan håller i sig en sisådär 30 sekunder, sen inser jag att jag tagit den jävla vagnen åt fel håll! (här ska tilläggas att man normalt sett i hela Göteborg ser nästa hållplats var man än är, detta gäller inte 7an. Åker man åt fel håll med 7an från centralstationen hamnar man på Gamlestadstorget. Gamlestadstorget ligger i tjottahejti = långt borta.)
Så, jag ringer min tidtabell igen, som får sig ett ordentligt skratt på min bekostnad, och får veta vilken spårvagn jag ska ta tillbaka till skolan. 4 minuters väntan och 15 minuter spårvagn senare landar jag på Chalmers. 50 minuters spårvagnsfärd är ju alltid trevligt sådär på morgonkvisten..

Kan ju tillägga att tentaskrivandet gick ungefär lika bra som min spårvagnsfärd, så nu vet ni det också.

Ett lite för ärligt inlägg

Men titta, jag är igång igen! Får se hur länge det håller i sig denna gång..

Imorgon har jag tenta, det är roligt. Faktiskt. På nåt skumt sätt ser jag fram emot det, skumt främst utav den anledningen att min anledning inte är att det ska bli skönt att det äntligen är över utan helt enkelt för att jag längtar till att äta den påse med nöt- och russingblandning jag köpt enkom för imorgon. Ja, och så faktiskt för att jag har något kromosomfel någonstans som gör att jag tycker det är rätt kul att skriva tenta. Hm, kanske ska stryka det där sista, känner att jag riskerar min nyvunna bekantskapskrets om jag fortsätter komma med sådana kommentarer? Ähhh, fuck them!
- Jag erkänner! Jag gillar att tentaplugga!

Ehm, however. Laddningen inför imorgon bestod av ett biobesök med halvkass jagvetprecishurdenhärfilmenslutarochdetärlyckligt-film samt ett kafébesök. Känns bra faktiskt, har inte tänkt på vad som komma skall på en massa timmar nu. I och för sig känner jag hur min inre stress förökar sig i bakterietakt för tillfället, men det ordnar sig. Som en (tyvärr för mig okänd) klasskamrat kläckte ur sig första dagen i skolan:
"Det finns omtentor, men det finns inga omfester!"
Jag avslutar med den strålande kommentaren och börjar ladda inför lördagens tentafest istället!

Tjing tjong

Ungefär precis allt som hänt

Den 19e augusti 2007 , då skrev jag senast något på det här stället. Nej Stina, det är faktiskt rent dåligt! Det är med andra ord mer än två månader sedan jag uppdaterade resten av världen om vad som hänt i mitt liv och ändå har det hänt så mycket mer än någonsin tidigare på så kort tid. (Nu ljög jag, men det lät så dåligt att dra till med en "nästan någonsin tidigare" eller "7e mest händelserika tiden i mitt liv!". Ni fattar, ni förlåter mig, vi går vidare..)
Hursomhelst. Kanske just för att jag haft så mycket att göra som jag inte uppdaterat här? Kanske har hänt så mycket att jag inte kunnat välja vad jag ska pränta ner? Kanske har hänt så små och meningslösa saker att jag inte vågat skriva om dem för då skulle ni få för er att jag är skittrist? Nä, jag vet inte faktiskt. Har nog mest saknat inspiration.

Nu ska jag berätta lite vad som hänt sedan sist, bara för att det är så man ska göra när man åter träffar på en gammal vän man inte sett på 2 månader. Man uppdaterar helt enkelt!
Så. 9 veckor alltså.
Vecka 1-5 var det nollning. Varje dag nollning, varje kväll nollning. Chalmers hela dagen och hela natten lång. Jag har hunnit missa spårvagnar och hunnit hoppa på fel spårvagnar och hunnit åka med fel spårvagnar genom okända marker i sisådär en kvart innan jag insett att jag är fel . Jag har hunnit ta taxi tillbaka från de okända markerna.
Jag har hunnit skaffa mig massor med fina vänner, ännu fler klasskamrater än vänner faktiskt också. Jag har hajkat och gasquat, druckit öl och druckit mer öl. Jag har klätt ut mig till Somaliens flaggstång, blondin (ja, jag är blond) 80-talspowerpuffpingla, raggare och något i stil med en chalmerist. Sen har jag gjort matte och tittat på byggnader, diskuterat byggnader. Insett de enorma likheter som finns mellan psykiatriska kliniker och chalmers (skrämmande?!). Och såsådär cirkaungefär en miljard andra saker.
Efter vecka 5 ska jag nog inte uttala mig riktigt om vad som hände under de två veckor som följde, för det har jag faktiskt inte den blekaste om? Gick omkring i en dimma där på skolan och ute bland allmänheten. Totalt oförmögen att svara på tilltal och att göra annat än gå fel och ha fel. (Till er som känner mig; alla kommentarer i stil med "som vanligt då?" kan vi skita i va? För de som inte känner mig kan vi väl låtsas att jag är duktig egentligen? .. Schysst!)
Vecka 8 och fram till nu har väl mest handlat om att ta igen sig efter den där dimman. Uppdatera sig om vad som händer i världen och bland vänner och familj. Börjat studera så smått också då både inlämning och tenta närmar sig fort, fortare, fortast.

Yepp. Så sammanfattningsvis - nu är jag Göteborgare. Jag ska bara hitta någonstans att bo också och kanske något i stil med ett lokalsinne. Känner att det skulle kunna komma väl till hands på det här stället. Nu ska jag återgå till mina matteböcker! Tjing tjong

Ps. Den första som skickar mig ett äkta brev när jag fått min egen stans att bo ska få en kaka. Jag lovar att den personen får en kaka. Den får kakan så fort den kommer och hälsar på mig och mitt egna lilla hem för första gången.