Flugan
Inatt.
Låg i sängen, läste en bok. Så kom det en fluga. Inte en sådan där vanlig fluga, utan den lite mindre sorten. Den som alltid brukar vara snabb som attan, men denna fluga var inte snabb. Den satte sig på min bok, på min arm, på min säng, och jag kunde nästan ta på den innan den flög iväg.
Jag har alltid haft svårt att döda bara sådär, dock inte flugor för de har jag i vanliga fall varit alldeles för långsam för. Jag har vetat om att jag ändå inte hinner, så det har inte varit någon idé att oroa sig. Försökte faktiskt slå bort den här flugan försiktigt några gånger, men den kom tillbaka hela tiden, surrade i mitt öra. Nej, det är ingen ursäkt men det är en liten förklaring.
Jag tog faktiskt en bit papper och tänkte nu fixar jag den här, men någonstans hoppades jag nog faktiskt att den skulle flyga undan.
Det gjorde den inte.
Fångade flugan i pappret, lite för hårdhänt och den knakade tysttyst mellan mina fingrar. Jag började må illa, tappade pappret med flugan som i samma veva öppnades och visade blod och döda flugrester.. Jag klarar det seriöst inte! Låg och skakade och tittade på mina händer länge efteråt.
- Vem är jag att bestämma vad som ska dö och vad som ska leva?
På något sjukt sätt hade det känts bättre om flugan faktiskt varit snabb, om den varit som en vanlig fluga. Nu känner jag mig bara dålig.. Som dödat något försvarslöst och intet ont anande. Även denna tanke gör mig illa, det ska inte spela någon roll! Nä, nu är jag en dålig människa.
1 kommentar:
Det är likadant för mig! Jag ser ingen som helst anledning att döda en fluga/myra/skalbagge/spindel/humla/geting och jag mår dåligt när någon i min omgivning gör det. Det är som att folk känner att det är själklart att mosa insekten bara för att den är inom räckhåll, som att det är någonting man ska göra. Det känns för mig verkligen urbota fel. Flugan ville inget illa och gör oss heller inget illa och ska vi inte döda den bara för att döda den!! Och eftersom att jag vet att det är fel känns det som att jag kommer straffas för att jag låter det ske. (det sista skrivet med skäms-hållning) Myggor är en annan sak, de vill åt mitt blod och jag är rädd för dem. Men det hindrar inte att jag ändå varje vår står där och våndas över den första myggan för året (som dessutom alltid är en jättemygga), och sedan äckelskäms resten av dagen.
Skicka en kommentar