"Nån som vill chatta?"

Haha! Kommer ni ihåg på den gamla goda tiden, när internet just kommit till vanliga Svenssons och ingen hört talas om varken msn eller icq? På den tiden då man, om man ville prata med några okändisar, fick gå in på olika sidor i stil med Aftonbladet chat. Härliga tider alltså, jag kommer ihåg en gång när jag och min vän Moa satt där tillsammans och skulle chatta på Aftonbladet där vi hamnade mittemot några människor som kallade sig Bakgatepojkarna, ja nog är det finurligt. Det var innan folk upptäckt det här med att ha bokstäver som Z och X och Q och C och W och tusen olika tecken framför och bakom sitt namn. Lyckligtvis är även den tiden över.
I chattens huvudfönster kom det upp frågor som "Nån som vill chatta?", och ville man det så kunde man prata mer privat någonannanstans. Prata ja, vad pratade man om ens? Nä, jag kommer knappt ihåg något annat än just den gången med Moa och Bakgatepojkarna faktiskt, men visst var det spännande att prata med heeelt okända människor från andra sidan världen (läs: Sverige). Annat är det nuförtiden med andra ord. Var och varannan kotte har ju en msn nuförtiden, bra sätt att hålla kontakten på något konstigt sätt? Skrivandet övertar våran vardag. Mail, sms och msn istället för telefon och ses? Telefon ja, finns det ens något sådant som hemtelefon längre? Jag blir förvånad varje gång det ringer i den, tror inte jag pratat i hemtelefonen själv på drygt ett år faktiskt.

Var var vi? Msn ja, inte bara dåliga saker följer, inte att förglömma så får man en sabla fart på tangentbordsskrivandet också. Tackar msn för alla timmar jag sparat när man suttit och skrivit arbeten och hemtentor. Usch. Helt sjukt hur fort det har gått om man tänker tillbaka. Kändes som nyss man sprang till mammapappa och frågade "får jag gå ut på internet??" och fick svaret "Ja, men bara för en liten stund då!", så sprang man och kopplade om telefonen och in med sladden och på med modemet och piip, pip, pip, TJUUT och så var man inne! Bara för att en kvart senare fortfarande sitta och vänta på att första fönstret skulle öppnas. Ändå satt man där med stjärnor i ögonen, lycklig som aldrig förr.
Kommer heller aldrig glömma den gången pappa satt en hel kväll och försökte ladda hem en bild av en människa i genomskärning (fråga inte) bara för att i slutskedet avbrytas av att telefonen ringde och allt var förstört. Ja, så var det på gamla goda tiden.