Jag vill, jag kan, jag ska!
Jag tycker verkligen inte om att prata inför folk. Eller egentligen är inte problemet att jag inte tycker om det utan snarare att någon del av min hjärna har fått för sig att jag inte ska kunna. Alla som känner mig det minsta vet att jag snarare har för svårt för att hålla tyst än att hålla låda (vilket jag för övrigt alldeles nyss fick veta att det betydde att man pratade. Trodde det var när man inte pratade alls. Typ, stänga in pratet i lådan eller nåt?) i vanliga fall, men när jag ställer mig inför en folksamling så börjar mitt hjärta slå i hundranittio vilket i sin tur gör den där lite detaljer med att andas en aning klurig. Slutar allt som oftast med att jag står där inför alla och hyverventilerar, utan att få ut ett ord mellan andetagen. Jobbigt. Fast nu ska jag inte gnälla faktiskt. Jag blir så arg på mig själv när jag inte kan saker så då tvingar jag mig själv att göra det istället! Skitsmart. Jag överlever faktiskt en redovisning nuförtiden. Med andra ord så ska jag sluta sitta här och komma på vad det egentligen är jag ska säga imorgon klockan 0840. Usch!
---
Och till morami! "Jag vill, jag kan, jag ska!" - visst?!
3 kommentarer:
"snarare har för svårt för att hålla tyst än att hålla låda" - Det är ju samma sak?
Ojdå! Nu tjorvar jag till det ännu mer här. Kan hänvisa lite till inlägget "hur man vet att man är för trött i hjärnan" här. För det här borde väl vara ännu ett bevis?
I feel you Stina! Men jag vet vad problemet är, det är att när man håller låda som vanligt (typ med sina kompisar och sånt) då väljer man precis att säga vad man vill och man är så engagerad i det man säger! När man ska tala INFÖR folk så säger man ofta saker som man har övat in (Typ "Vargen är ett däggdjur, det kan bli si och så många meter..." blabla) och det är som upplagt för att säga fel!
Skicka en kommentar