En tågresa genom Sverige

Ja, nu är jag framme i Lund efter 18 h resande. Eller i själva verket så kom jag faktiskt fram igår eftermiddag, men satan vad trött jag var! Slocknade i Peters säng, läste lite bok och packade in alla mina saker. Det var vad jag fick gjort. Jag fick iallafall ut något av resan, nu har jag ju sett Sverige från Umeå till Lund från ett tågfönster, eller det är iallafall vad jag hade möjlighet att se om jag inte försökt sova hela vägen. Hopplöst! Men nu ska jag sluta gnälla, för jag är framme.

Det var väl ungefär det som har hänt mig. Eller ja, om man inte räknar med pannkaksmiddag med sprängd blåbärssylt hos Cissi, och ett sjukt trevligt fika på Schmäck med Åsa och Erik! För att inte tala om mitt utomordentligt dåliga hittsinne och min förmåga att gå fel där det är praktiskt taget omöjligt att ta fel väg. Tur man har sånna där väl inövade "Ah, jag kom just på en sak! jag måste nog vända om, nejnej, absolut inte för att jag har gått fel! Kanske för att jag glömt något eller för att någon just skickade ett sms och sa att vi skulle mötas på ett annat ställe?"- miner. Bra va?
Hursomhelst, känns sorgligt att lämna allt bakom mig nu, min Umeåtid hade sina höjdpunkter, det måste jag säga. Även fast jag betvivlade att det skulle bli så när jag flyttade dit.

Nä, jag är alldeles på tok för tråkig för att skriva blogg nu. Det borde finnas någon slags tråkmätare på sånt här! Jag menar, stackars de satar som hamnar på min blogg en dag som denna. Stackars mig också som ger en sådan fruktansvärt tråkig bild utav mig själv! Fast, mitt liv kanske inte är roligare än så, vad vet jag. Spännande är det iallafall, varje dag.