På tal om släktskap, del II. Eller III? Kanske IV..

Okej, det här var bara för hysteriskt roligt för att inte pränta ner svart på vitt.

Min farmor är kanske roligast i världen. Sjukt bitter, sjuk humor och totalt förvirrad. 84 år fyllda men hon knatar på! I söndags var hon hemma hos oss och hävdade hela kvällen att det var lördag, men det är petitesser. På väg hem från ena familjen Lundqvist och vidare till nästa uppmärksammar min farbror att fårskinnet på sätet glider ned hela tiden. Han kastar bak skinnet och utbrister:

- Att hon inte kan hålla efter i bilen! (och syftar på min faster),
varav min farmor svarar:
- Vad säger du?! Är jag EFTERBLIVEN?!

Min farbror skrattar och upprepar sig, då farmodra min än en gång missförstår:

- Va? Vem är efter bilen??

Hon hör rätt illa tanta. Hursomhelst så kommer de snart fram till min farbrors hus där de ska äta middag tillsammans. Min kusin är inte hemma och har redan ätit så det är bara min faster, farbror och farmor som sitter vid matbordet. Efter stund tittar min farmor sig omkring och frågar:

- Men.. hade inte ni en son?

Det är alltså hennes barnbarn vi snackar om här.


Trumvirvel på den.