Tribute!

Fick för någon dag sedan ett 133-meddelande från mina föräldrar som är på semester i Toscana.Poängen var att de glömt stänga av telefonen när jag inte svarat, så på meddelandet fanns bara sisådär 3 minuters bakgrundsljud, men det var precis vad jag behövde! 3 minuter av mina föräldras småtjafs, fuskande och skrattande när de spelade kort på en säng i Toscana. Där fick jag min anledning att inte göra mig av med den sketna 133-tjänsten!

Tack för att ni är så goa hurni, och för att ni alltid lyckas ringa mig i fickan, aldrig tilltalar mig "Stina" innan ni testat med "Lisa" (alternativt "Lisa, mamma, Lars, Maria, nej. Stina!") och för att ni är minst lika konstiga som jag båda två. Skönt att veta var man fått allt ifrån och att den stigande förvirringen med åren bara är naturlig.

Såja. En ordentlig tribute till mina föräldrar var det. Puss på er, nu ska jag sova!