Att veta eller.. inte veta?

Jag har ju funderat en del på det här med vägmärken och hur man egentligen gör dem? Bilder i stil med den nedan då alltså.




Jag menar, målar man dem för hand? Lägger man dit dem? Spraymålar man i en mall? Tro det eller ej, men igår fick jag svaret! Såg min chans när jag insåg att den taxichaufför som körde mig till flygplatsen hade jobbat som vägstreck-målare, så han fick sig en rejäl utfrågning. Visade sig att jag hade antagit ganska rätt då man antingen målade i en mall eller la ut delar som man värmde fast på vägen. Det vill säga inte alls särskilt rolig fakta. Skittråkig nu när jag tänker efter faktiskt? Tänk om svaren på alla mina funderingar är såhär tråkiga? Då vill jag nästan inte veta dem. Sjukt dåligt, nu måste jag komma på ett sätt att lösa det här också..

En gammal goding

Roliga citat av min farmor är en icke sinande källa för uppmuntran i min vardag. Här kommer en gammal goding!

Efter att ha tittat på mig och Lisa en lång stund och sett lite fundersam ut:
- Men.. Varför har du så mycket större skalle än Lisa?

Och en till:

Farmor sitter vid köksbordet på sin födelsedag, tittar ut i luften och säger för sig själv:
- Törstig, törstig, törstig, törstig..
Min mor som sitter bredvid häller upp ett glas saft, ger det till henne med ett "varsågod" och farmor utbrister förvånat:
- Va? Hörde du att jag var törstig?!

Praktiska smaklökar har jag i alla fall

Jag pratade mat med min syster för ett tag sedan och började rabbla upp mat jag gillar.

- Fil och müsli, hårdbröd, havregrynsgröt..

.. började jag och min syster avbröt mig med ett;

- Du pratar frukost nu eller?
- Nejnej! All mat!

.. svarade jag och fortsatte;

- Fil och müsli, hårdbröd, havregrynsgröt, blodpudding, nudlar..

Nåja, kanske ska vara glad att jag gillar billig mat? Fattig student som jag är.

På tal om släktskap, del II. Eller III? Kanske IV..

Okej, det här var bara för hysteriskt roligt för att inte pränta ner svart på vitt.

Min farmor är kanske roligast i världen. Sjukt bitter, sjuk humor och totalt förvirrad. 84 år fyllda men hon knatar på! I söndags var hon hemma hos oss och hävdade hela kvällen att det var lördag, men det är petitesser. På väg hem från ena familjen Lundqvist och vidare till nästa uppmärksammar min farbror att fårskinnet på sätet glider ned hela tiden. Han kastar bak skinnet och utbrister:

- Att hon inte kan hålla efter i bilen! (och syftar på min faster),
varav min farmor svarar:
- Vad säger du?! Är jag EFTERBLIVEN?!

Min farbror skrattar och upprepar sig, då farmodra min än en gång missförstår:

- Va? Vem är efter bilen??

Hon hör rätt illa tanta. Hursomhelst så kommer de snart fram till min farbrors hus där de ska äta middag tillsammans. Min kusin är inte hemma och har redan ätit så det är bara min faster, farbror och farmor som sitter vid matbordet. Efter stund tittar min farmor sig omkring och frågar:

- Men.. hade inte ni en son?

Det är alltså hennes barnbarn vi snackar om här.


Trumvirvel på den.